”Z” (1969) är en av de bästa politiska filmer jag sett. Troligen för att den a) väljer komedin som form och b) anonymiserar alla autentiska förebilder. Vi vet att regissören Costa-Gavras och kompositören Theodorakis var greker, och vi anar general Papadopoulos militärjunta mellan raderna, liksom Francos Spanien, Hitlers Tyskland och Orwells 1984. Dessutom annonserar inledningstexten att ”varje likhet med verkliga händelser eller personer, levande eller döda, är ingen slump. Den är avsiktlig.”
Filmen utspelar sej dock i ett icke namngivet land där folk pratar franska. Hittepå-namnen på människor och partier gör filmen till ett tidlöst dokument om förtryckets taktik och mekanismer.
”Z” är historien om hur polis och militär i en skendemokrati hetsar pöbeln att döda oppositionsledaren. Det är svettig paranoia och komplicerad konspirationsteori. Det är framprovocerat våld, arrangerade självmord och ett samhälle där den fysiskt starke formulerar sanningen. Trust no one. Diktatur är demokrati.
Det är en film som upprör. Och inte fan blir jag mindre upprörd för att Costa-Gavras använder farsen som form. Tvärtom. Att man inte ska skoja om det fruktansvärda är som bekant nåt de präktiga hävdar för att själva framstå som mer engagerade. Hellre lägga huvet på sned och säja ”usch så hemskt” och se till att alla ser ens krokodiltårar.
Filmen utspelar sej dock i ett icke namngivet land där folk pratar franska. Hittepå-namnen på människor och partier gör filmen till ett tidlöst dokument om förtryckets taktik och mekanismer.
”Z” är historien om hur polis och militär i en skendemokrati hetsar pöbeln att döda oppositionsledaren. Det är svettig paranoia och komplicerad konspirationsteori. Det är framprovocerat våld, arrangerade självmord och ett samhälle där den fysiskt starke formulerar sanningen. Trust no one. Diktatur är demokrati.
Det är en film som upprör. Och inte fan blir jag mindre upprörd för att Costa-Gavras använder farsen som form. Tvärtom. Att man inte ska skoja om det fruktansvärda är som bekant nåt de präktiga hävdar för att själva framstå som mer engagerade. Hellre lägga huvet på sned och säja ”usch så hemskt” och se till att alla ser ens krokodiltårar.
Filmens komiska höjdpunkt – om man nu går med på att tragik är komiskt – kommer i eftertexterna. Skämtet – som naturligtvis hade varit ännu roligare om det inte varit på allvar – har Costa-Gavras snott rakt av från Papadopoulos. Punkt för punkt listas allt som grekjuntan passade på att förbjuda:
* långt hår
* kort-kort
* Sofokles
* Tolstoj
* Mark Twain
* Euripides
* att krossa glas på ryskt vis
* strejk
* Aischylos
* Aristofanes
* Nationalencyklopedin
* Ionesco
* Sartre
* Beatles
* Albee
* Pinter
* tryckfrihet
* sociologi
* Beckett
* den homosexuelle Sokrates
* Dostojevskij
* Gorkij
* "Vem är vem?"
* modern musik
* populär musik
* modern matematik
* bokstaven Z - som på grekiska betyder "han lever"
* långt hår
* kort-kort
* Sofokles
* Tolstoj
* Mark Twain
* Euripides
* att krossa glas på ryskt vis
* strejk
* Aischylos
* Aristofanes
* Nationalencyklopedin
* Ionesco
* Sartre
* Beatles
* Albee
* Pinter
* tryckfrihet
* sociologi
* Beckett
* den homosexuelle Sokrates
* Dostojevskij
* Gorkij
* "Vem är vem?"
* modern musik
* populär musik
* modern matematik
* bokstaven Z - som på grekiska betyder "han lever"
Så skar den fascistiska juntan bort inte bara den västerländska civilisationen, utan också den egna stolta kulturhistorien. Filosofin, dramatiken och epiken raderades ut ur skolböckerna och beslagtogs från biblioteken. Så var det år 0 på nytt och människan hade aldrig lärt sig tänka.
Ikväll går vi alla ut och krossar glas på ryskt vis, läser högt ur Vem är vem? och trallar Ob-la-di-ob-la-da för att manifestera vår rätt att tänka fritt och att skratta åt det läskiga.
På bilden: en glad fascist.
Post Title
→Han lever!
Post URL
→https://aciksexygirls.blogspot.com/2009/02/han-lever.html
Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection
