Showing posts with label högerpartiet. Show all posts
Showing posts with label högerpartiet. Show all posts

Ett lumpet personangrepp.

    Ibland, väldigt ibland, skriver jag för Malmöeditionen av Fria Tidningen. Jag skriver gärna för tidningar där jag föreslår redaktionen "ett personpåhopp" och får till svar att "det låter bra, gärna med lokal anknytning". Här är en text som gör sej lustig på vår mjällaste ministers bekostnad:När man sysslar med satir och humor och personpåhopp heter det att man inte ska slå neråt. Jag bryter med denna krönika mot regeln och går på migrationsminister Tobias Billström ändå.

    Tobias Billström, Malmös man i regeringen, verkar ha järnkoll på lammullströjor. Han vet säkert var man kan hitta prisvärda överrockar. Han ser ut att sköta sin dentalhygien, går nog regelbundet till frisören och jag förutsätter att han luktar fräscht av noga utvald herrparfym.

    På sin twitter berättar han att köttbullar och lingon inte är så dumt, och antyder att han föredrar solsken framför regn.

    tobiasbillstrom.se får man veta att han tycker om att promenera – gärna på promenadstråket Ribban och gärna på hösten – och att läsa ”en bra bok” över en kopp (gissningsvis bra) te. Inte nog med det: han tycker också om att laga mat, leka med sitt barn, resa utomlands och ”känna dofterna på Gotlands stränder”.

    Vidare tycker Billström att ”en bra shoppingrunda i en trevlig affär” inte heller ”är fel!” Vi pratar alltså om en man som föredrar det bra framför det dåliga och det trevliga framför det otrevliga. Billström understryker avslutningsvis att ”när jag får leverera och se resultat, då mår jag bra” och avslutar med ett kraftigt statement: ”Däremot avskyr jag att se saker och ting som bara ligger ogjorda”. Nånstans i något hörn av jorden finns det säkert någon som formligen älskar när inget händer och allt ligger i en orörd röra omkring dem, men Billström lyckas ändå inte framstå som helt originell.

    Jag säger inte att Tobias Billström är tråkig. Jag säger bara att ett genomsnittligt stycke träkol antagligen är festligare. Jag säger bara att tanken på att fastna med Tobias Billström i en hiss får mig att längta efter att få lyssna på färg som torkar. Jag säger bara att jag har haft morgontofflor som haft mer spännande saker att berätta om sig själva.

    Men what the heck, Billström är minister. Vi ska inte begära av en minister att han ska knalla runt på stadens gator med en öltunna med slang i kopplad till klappkepsen. Hellre en minister med kamrerssjäl och ett kvastskaft stadigt fastopererat i stolgången än en minister som viker papperssvalor av interpellationerna och gör ballongdansen i plenisalen.

    Billström har säkert ordning och reda på sina kvitton. Jag förutsätter att han har sina kryddor i bokstavsordning (från Aromat till Örtsalt) och färgkoordinerar småbyxorna i garderoben (från mjölkvita till gräddvita). Jag gissar att han är på plats i riksdagen innan vaktmästaren för att lägga sina papper kant i kant med skrivbordet och leverera dagens äpple till Reinfeldt.

    Jag ser framför mig hur Billström varje morgon fyller bröstfickan på sin skjorta: från höger till vänster från Billström sett 1) en kulspetspenna, 2) en kulspetspenna till om den första skulle klicka, 3) en miniräknare om mobilen inte skulle vara laddad trots att han ständigt har laddsladden i ett särskilt fodral i sin attachéväska. Mobilen bär han för övrigt i ett stötsäkert etui i bältet. Förmodar jag.

    Så på så sätt är Billström oantastlig. Visserligen betalade han inte tevelicens under tio års tid, men det var ju enligt egen utsago för att ”programmen var så dåliga”. I övrigt verkar han vara en sån som håller reda på papper och rentav diarieför begagnade snytdukar. Och det är naturligtvis utmärkt. En minister bör vara intresserad av papper.

    Fast helt sjukt hade det inte varit med en minister som inte bara var intresserad av papper, som inte var så intresserad av papper att han själv börjat prassla när han går. Nån form av personlighet kan ju inte vara förbjudet hos en minister. Kanske är en minister med vilja och passion rentav att föredra framför en minister som får soffan han sitter i att framstå som en större personlighet.

    På de bilder där Tobias Billström ler kan man höra hur fotosessionen låtit; hur fotografen ber Billström att le och hur Billström förundrat svarar: ”Le? Hur menar du då? Med munnen liksom?” Man föreställer sig hur fotografen berättat den ena roliga historien efter den andra och hur Billström med rynkad panna avfärdat dem: ”Va? Träffade Bellman en apa? Det fanns väl inga apor i 1700-talets Stockholm heller!”

    Tobias Billström är född 1973. Ändå framstår han som en gubbig pojkspoling, en gammal farbror i puberteten, en som lider av lika delar målbrottsnoja och prostatit, en som äter lungmos och dricker Jolt cola, som har både rollator och akne. Vill man vara vänlig kan man kalla honom ”tidlös”.

    Jag vet dock inte om jag vill vara vänlig. Tobias Billströms departement handhar de svåraste human-etiska frågorna, ansvarar för de mest komplicerade mänskliga sammanhangen, sätter upp regler för vilka som är välkomna in i stugvärmen, konstruerar den våg i vilken människor ska vägas, skiljer agnar från veten och får från getter.

    Kanske tycker jag att det är bättre med en minister som inte bara gillar att leverera och se resultat, utan också bryr sig om vilka resultat han levererar.

Post Title

Ett lumpet personangrepp.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2010/12/ett-lumpet-personangrepp.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Avdelningen Fascinerande Populärkulturella Yttringar: den moderata barnboken.

    Nej, det är inget skämt. Det borgerligt lyckliga paret Ulf - en gång moderatordförande och landshövding och sånt - och Lena Adelsohn (ibland -Liljeroth) - numera kulturminister - skrev och gav ut bilderboken "En låda berättar" 1990.

    Man gissar att det började med skojande med de egna barnen och att det växte till en berättelse, ett inte helt ovanligt förfarande (klassiker som Pippi Långstrump och Jan Guillous "Gudarnas berg", också utgiven 1990, tillkom på samma sätt). Barnen i boken Johan och Annika är i ålder med Adelsohns ungar Eric och Ebba, föräldrarna är på bilderna inte helt olika Ulf och Lena, det hela utspelar sej i den bohuslänska skärgård där Adelsohns håller hov på somrarna.

    Det mest intressanta är om detta är ett tydligt borgerligt alternativ till den famösa vänsterfärgade barnkulturen från sexti- och sjuttitalen? Absolut! Om man hårdrar och övertolkar.Berättelsen handlar om att barnen hittar en trälåda i havet, som visar sej kunna prata. På kvällarna underhåller den barnen med sitt livs långa och svindlande historia: på sina resor har den besökt Tyskland, Frankrike, Schweiz, Skottland. Här anar man i botten en subliminal EU-propaganda.Mammans tröjtryck är förstås en medveten hyllning till kulturimperialismen.Lådan stjäls sånär av smugglare. Polis med hundar jagar bort dem och bevakar effektivt lådan. En hyllning till den repressiva polismakten. Smugglarna - "med stora, yviga skägg, knivar i händerna och konstiga näsdukar knutna om huvudet" - är väl antingen anarkistiska upprorsmakare eller barbariska araber, troligen båda.Ett av ställena lådan stannar på är en whiskyfabrik - "vi var många lådor som fylldes med flaskor, det kluckade trevligt" - vilket är en underförstådd propaganda för uppluckrande av det statliga spritmonopolet.

    Boken gavs ut på Wahlströms, det legendariska förlaget för fabrikproducerad masskultur för barn och ungdom (gröna ryggar för pojkböcker om barndeckare, röda ryggar för flickböcker om hästar). Givetvis ingen slump; gav sej paret Adelsohn på att göra kultur så skulle den krängas.

    Annars är det samlade intrycket av boken att Lehna Ahdelsohn-Lhiljeroth visade sin egen bok samma intresse som hon visar landets övriga kultur. Ett synnerligen svalt sådant.

Post Title

Avdelningen Fascinerande Populärkulturella Yttringar: den moderata barnboken.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2009/12/avdelningen-fascinerande.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Alla dessa stölder.

    En lång utrikesminister med rullande r och farfarsöron driver som bekant bloggen Alla dessa dagar (f.ö. en gång nominerad till Stora Bloggpriset jämte denna blogg; då ingen av oss vann kan man allts säja att jag och Bildt är lika framgångsrika bloggare).

    Jag har inga större problem med bloggen ifråga. Den är självgod, javisst, den är tråkig, javisst, den är särskilt tråkig när karln försöker antyda att han har en personlighet, men vad är att vänta? Kan man klandra kon för att juvret blir stint?

    (Vet inte riktigt vad jag menar med föregående mening, men ville ha nåt så där bondskt klatschigt.)

    Lite retar det mej dock det där med titeln. Det fanns faktiskt en annan, inte helt okänd svensk minister från ett annat, inte helt framgångslöst parti som skrev en annan, inte helt negligerad bok med EXAKT SAMMA TITEL.

    Karln hette som bekant Kjell-Olof Feldt (av bortglömde Lasse Lindroth i postuma satirboken "Mannen som kunde tala om hästar" kallad Tvätt-Olof Björn) och var finansminister under Palme. Underrubriken är "I regeringen 1982–1990" och boken blev som sagt ganska uppmärksammad när den kom (i Eslövsrevyn samma år lästes ett telegram att Feldt börjat jobba som bagare och skrivit "Alla dessa degar").

    Ärligt talat - får man göra så? Kan Bildt bara ta en etablerad titel och säja att det är hans? Och dessutom låta trademarket yngla av sej i halvfyndiga underrubriker som "Alla dessa bilder"? Tycker vi det är fair play? Kommer Anders Borg nästa år att skriva Bibeln?

    Är man konspirationsteoretiskt lagd anar man att Bildt t.o.m. aktivt försöker lägga Feldts gamla bok i skugga. Läskiga fakta: varken Bokus, Adlibris eller Cdon för Feldts bok! Och då har de ändå Feldts betydligt blekare uppföljare "Det blev ingen storväst" (f.ö. kanske en titel för en framtida Bildt-blogg?).

    Har Bildt en hållhake på nätbokhandlarna? Arbetar Bildt aktivt på att minnet av en gammal politisk konkurrent ska förblekna (och, apropå det, hur hinner han i så fall flyga så himla mycket flygplan?)?

    Jag anar nåt större här. Jag tror jag ringer Lars Krantz för besked.

Post Title

Alla dessa stölder.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2009/05/alla-dessa-stolder.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Ugh ugh store landshövding.

    Måns Månssons Anders Björck-dokumentär gick på SVT igår och jag satt och småskrockade mej igenom de evinnerliga tagningarna.

    Det kräver en viss sorts psyke att - som Månsson - först stå och filma när den entonige h:r landshövdingen i tio minuter synkar sin almanacka med sina entoniga medarbetares, och sen sitta och klippa sekvensen. Nu har Månsson visserligen valt att inte klippa en enda gång inne i scenen, men han har med all säkerhet ändå tvingats rulla samma bilder fram och tillbaka i klipprummet till förbannelse.

    Det krävs så klart också en viss sorts psyke att titta på de där tio minuterna i teve utan att få panik och börja slå sej med handflatorna och rulla konstigt med ögonen. Det som visas är verkligen gränslöst tråkigt.

    Det bekräftar en tes som vi formulerade när vi gjorde Hej domstol!: tråkigt är roligt. Det var inget credo vi gick ut med offentligt - det vore att spela våra fiender i händerna mer än de förtjänade - men faktum kvarstår. Styrelsestämmor, långa middagstal, revisorer, kontor som säljer papper - roligare företeelser finns inte. På håll. Så länge man kan byta kanal.

    Månssons film visar en tristess som är beyond tristessen. Inget - INGET - i Anders Björcks liv och tillvaro gör mej ett uns avundsjuk. Visst, han får träffa japanska kejsare, men är ändå mest upphängd på att gräsmattan är välklippt - "japaner är ju noga med sånt där".

    I övrigt får han hänga med olika Linnéfirande länsantikvarier i sjuttonhundratalsperuk och gå och låtsasså på en åker.

    Även sjuttonhundratalsperuken framstår som allt annat än glamourös.

    Björck själv påstår i intervjuer att filmen bara visar 2-3 procent av hans varierade arbete under en 80-90-timmarsvecka. Jag är helt övertygad om att resterande 97% är lika mördande trista, lika fulla av finlandssvenska biskopar med taskig uppmickning, Björn Erikssons galoschhaka och copywriters som försöker blåsa liv i varumärket Enköping.

    Bitvis får jag panik när jag tittar och det som inte skulle kunna hända händer: jag känner medlidande med Anders Björck! Var det detta han drömde om när han ung och pompös och självtillräcklig såg till att hamna på valbar plats på riksdagslistorna? Att se på när en prins med en flottig pälsmössa som visar sej vara en frisyr planterar en ek? Att välja ut den bästa bandyramsan ("finalen i Uppsala är en väldig fest / bandy när den är som allra bäst")?

    Jag vet inte mer om landshövdingsjobbet nu än innan dokumentären, och det är så klart inte Månssons ambition att lära ut. Kunnigare statsvetare än jag hävdar att visst sjutton måste vi ha landsting och länsstyrelser för hur skulle det annars se ut och jag har ärligt talat ingen aning. Utan länsstyrelser finge vi kanske varken frisk luft eller potatischips. Utan länsstyrelser hade kanske Ragnarök redan varit förbi.

    Så jag är tacksam att Björck tagit på sej uppgiften. Han får gå där, i den där särskilda upplandsvinden som alltid får en stor hårtest att stå rakt ut från hans huvud när han vistas utomhus, och fundera på almanackor och kungabesök och Linnéperuker och göra allt det där som jag så innerligt gärna vill slippa.

    Och så kan jag ägna mej åt det jag gillar: att titta på teve och kommentera vad andra gör.

Post Title

Ugh ugh store landshövding.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2009/05/ugh-ugh-store-landshovding.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Cabaré Öppen kanal.

    Min vän Bengt Strömbro (som f.ö. sa nånting elakt om någon häromdagen som jag har lovat att inte citera) har skickat mej en platta med samtliga tretton avsnitt av Cabaré Öppen kanal. Med facit i hand skulle det nog räcka med tre avsnitt. Det är så mycket jag har orkat lyssna igenom och jag har inte skrattat en enda gång.

    För er som inte har plåtkoll på vad Sveriges Radio sände 1976-77: Cabaré Öppen kanal var ett s.k. satirprogram som sjösattes strax efter borgarnas maktövertagande 1976. Det tog upp ämnen i tiden - det vanligast förekommande ordet är "Bohman" - och bar den något pretentiösa underrubriken "listiga lögner och sataniska sanningar".

    Det var ett tämligen välrenommerat gäng som svarade för satiren: vid pennorna satt Anders Ehnmark, Lars Ardelius, Rolf Börjlind, Carl Z, Maria Meschke, Lars-Ragnar Forssberg och (sedermera VD:n) Lisa Söderberg, vid mikrofonerna stod Gösta Ekman, Lena Söderblom, Sten Ljunggren och Lis Nilheim, vid gitarrerna satt Finn Zetterholm , Ted Ström och Mikael Wiehe med sin Kabaréorkester (på dragspel och flöjt: Göran Skytte).Det var på den tiden Sveriges Radio hade resurser. Det är klart att man hade råd att avlöna tio-femton pers för en halvtimmes tasksparkar i veckan.

    Även om gänget som skrev ihop det hela var (eller kom att bli) etablerade, så var de etablerade som författare, journalister och debattörer. Det finns ingenting som säjer att författare, journalister och debattörer kan skriva komik. Cabaré Öppen kanal motbevisar inte heller den tesen.

    Det är fyrtitalisternas definition på satir: namndroppande av många (borgerliga) politiker och inslag som får hålla på rysligt länge. Så länge det är elakt (mot borgerliga riksdagsmän) så är det per definition bra.

    Humorn är det lite si och så med. Det enda jag över huvud taget kunde ringa in som ett skämt är att Kissinger (Gösta Ekman) säjer "njurens lunga" istället för "hjärtans gärna". Och att göra sej lustig över att en tysk-amerikansk jude pratar dålig svenska känns spontant som att sparka rakt in i ett dörrhål.

    Mer än något annat känns Cabaré Öppen kanal som ett tonsatt och dramatiserat debattprogram med bara ena parten representerad. Man åkallar Marx från de döda för att kommentera dagens Sverige, man gör ett långsökt (och toklångt) upplägg på att Olof Johansson anlitat sniglar för att kärnkraftsutbyggnaden ska ske långsamt.

    Och mitt i alltihop sjungs det texter av typen:

    För nu talar landets herrar om usel konjunktur
    och alla krav på högre lön som kom de från vilda djur
    Vem ska betala notan när de rika dukar till kris?
    Ja vem ska betala notan när de rika har satt sitt pris?


    Eller av typen:

    Men nog verkar väl Bohman ädel
    när han vill släppa fångarna loss
    men det är för att han saknar medel
    för att budgeten ska gå i lås


    Säkert fullt korrekta politiska analyser. Som komik värdelöst. Det är en halvtimmes välformulerat insändargnäll som bara spelar de borgerliga public service-hatarna i händerna. För varför skulle just Anders Ehnmark få fritt spelrum för sitt osorterade tyckande om han inte ens orkade förklä det till underhållning?

    "Satir" betyder f.ö. fortfarande - hos de fyrtitalister som har vetorätt - "elakheter om riksdagspolitiker". Det tjockskämt om Peter Harrysson som döms ut som ett barnsligt personpåhopp, betraktas som synnerligen välfunnet om det handlar om Göran Persson. Ju tråkigare ett humorprogram är, desto mer ses det som Opinionsbildande och Viktigt (jfr Public Service i P1).

    I min bok är det nåt som inte stämmer. En satiriker som inte är rolig är en debattör. Och såna har så klart också ett existensberättigande, men ibland måste man kalla en spade för en spade och radiosatir för tråkigt kverulerande.

Post Title

Cabaré Öppen kanal.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/12/cabare-oppen-kanal.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Högerhittar del 1: En sång om friheten.

    Carl-Anders Dexter "heter" en snubbe som tidigt blåste i varningspipan ("Dexter" är som bekant latin för höger). Redan under det sjuttital man brukar kalla "det röda" (dvs. det decennium då sossarna förlorade makten till borgarna) gav han ut sin första skiva. Denna hans andra kom 1981 och är en brinnande protest mot förtrycket i öststaterna och framför allt mot kommunistiskt väggklotter.

    Plattan "En sång om friheten" är ett slags inverterad proggplatta, där den gode Carl-Anders och hans medmusikanter från närmsta finlandsfärja ringat in vänstermusikens beståndsdelar och försökt hitta deras raka motsats.

    Istället för förtryck i Vietnam och Chile sjunger Dexter om förtryck i Afghanistan och Moskva. Istället för utflippade jazzfusionexperiment dansbandskomp med elorgel. Istället för storslagna folkkörer en ensam överdrivet artikulerad man med teveglasögon.

    Titellåten "En sång om friheten" är en bakochframvänd Björn Afzelius-låt:

    Och från land och stad
    ljuder samma krav
    Om friheten - om friheten
    Den stiga ska till slut
    och få större kraft än krut
    Om friheten - om friheten

    Den gnolas i Moskva, Berlin och Budapest
    Den nynnas i Warszawa, Prag och Bukarest


    Afzelius hade sjungit Nicaragua istället och gubbrockat lite svängigare och sjungit med nåt slags övertygelse. Dexter kom fram pre-Reinfeldt, på den tiden då det fortfarande var ball inom högern att vara cynisk och oberörd. Han sjunger som en ovanligt lillgammal ordförande i Moderat Skolungdom.

    Men nödrimmen känner inte av nån höger-vänster-skala.

    "Dig ska vi knyta upp svansen på!" är en hotsång i en tradition från Nationalteatern. Deras första platta "Ta det som ett löfte, ta det inte som ett hot!" innehåller bl.a. raderna:

    Vi ska hälsa på nån gång hos dom som äger Göteborg
    som hittar på all skit i stil med Frölunda Torg [---]
    Vi ska riva varje förort och besegra hela stan
    Sänka alla pampar i nån djup ocean


    Ytterst går retoriken tillbaka på Jesus och "de första skola bli de sista" och snickaren i Röda rummet och hans glödgade brandtal:

    Och det kommer en dag, då det blir än värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviks bergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall och vi ska begära igen våra sängar, begära? Nej, ta! och ni ska få ligga på hyvelbänkar, som jag har fått, och ni ska få äta potatis så att era magar ska stå som trumskinn alldeles som om ni gått igenom vattenprovet som vi...

    Dexter och hans organiska organister meddelar att:

    Du som står på torget
    med ditt röda magasin
    Sprider din villfarelse
    med en överlägsen min

    Jag varnar dig att illa det kan gå
    Dig ska vi - dig ska vi - dig ska vi knyta upp svansen på!

    Du som klistrar lappar
    på var och varannan mur
    för att du vill få till stånd
    en röd diktatur

    Jag varnar dig ...

    Du som demonstrerar
    under röd paroll
    Tomma tunnor skramlar mest
    men IQ:n den är noll

    Jag varnar dig ...


    Ett par av Dexters alster drog säkert ner stora skratt bland seglarskorna och vindjackorna i MUF. I politiska kretsar behöver som bekant inte skämt vara roliga så länge de misskrediterar motståndare. I "Tjejer" sjunger Dexter om sina preferenser gällande motsatta könet (att döma av omslagsfotot var tjejer för Dexters del mer en fråga om teori än praktik):

    Tjejer - arga och snälla
    Vanliga och rätt originella
    Tjejer som är att föredra
    Tjejer - smarta och dumma
    pratsamma och nästan stumma
    Alla kan väl vara bra att ha

    Men aldrig skulle då jag
    aldrig skulle då jag
    aldrig skulle då jag
    gå i säng med en tjej som är kommunist


    Och i "HCN" gör Dexter diverse fyndiga kopplingar mellan vänsterfolk och ohyra:

    Runt omkring oss hus har rasat
    Varje dag så rasar fler
    Kom och stoppa dessa röda
    Snälla ni, jag ber, jag ber

    Skicka över några män
    skicka över några män
    skicka över några män
    Kom och rök ut dem med HCN


    Övriga Dextertexter att nämna är "Björntjänster", som fyndigt alluderar på den ryska björnen, och "En kärlekstragedi" om svensken Sven och östtysken Gretel. Jag blir inte klok på hur mycket som är tänkt att vara roligt och vad som är ofrivillig komik. Min gnagande misstanke är att det jag skrattar åt är Dexters djupt kända tankar, och det jag blir illa berörd av är hans humor.

    Carl-Anders Dexter och hans högermuzak motbevisar den gamla tesen att bara vänstern kan göra popmusik. På samma gång understryker han den gamla tesen att bara vänstern kan göra popmusik som går att lyssna på.

Post Title

Högerhittar del 1: En sång om friheten.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/11/hogerhittar-del-1-en-sang-om-friheten.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Känn ingen sorg för mej, Anders Borg.

    I Bonniers skånska inkarnation Sydsvenskan skriver man idag om finansminister Borg och hans nya spännande sexiga budgetpropp. I sej inget märkligt med det; det gör gissningsvis alla tidningar idag. Det anmärkningsvärda är hur man valt att illustrera artikeln på framsidan.

    Man har valt en bild på Anders Borg där han ser ut som en idiot. Som Ernst-Hugo säjer om sin son i Veberödsmannen: "En riktig byidiot".

    Det kan man kanske argumentera för att Borg alltid gör, i hästsvans och öronring och andra rockattribut från det tidiga åttitalet. Men jag är övertygad om att det måste gå att ta bilder av karln där han inte ser ut som om han just upptäckt ett UFO komma svävande i rummet.Olika associationer flimrar förbi - Berghagen på uppåttjack, clownen Krusty, en man som i fotoögonblicket får en spark på nötterna - men "idiot" är fortfarande den mest adekvata beskrivningen.

    Jag är den siste att försvara något Anders Borg gjort under sin sorgliga vandring genom karriären, men här anar jag att någon på Sydsvenskan vill honom ont. Pressfotografer bränner alltid iväg femti-sexti bilder på ett bräde. Något foto måste ha visat vår finansminister från en vinkel där han inte ser ut som om han poserar bredvid Helt Apropå-gänget.

    Bläddrar man framåt i tidningen börjar man tvivla. Kanske är det faktiskt en omöjlighet att få Anders Borg att se normal ut framför kameran? Samtidigt ger konspirationsteoridetektorn starkare utslag än nånsin. Sydsvenskan vill desarmera sin egen allierade - tidningen är så kallat oberoende liberal - och göra honom till driftkucku.Det är klart att det hade gått att publicera en bild av Anders Borg utan att powerpointen skriver honom på kinden.

    Men Sydsvenskan valde inte att göra det. Tvärtom trummade dom bara in budskapet med starkare emfas: Anders Borg är en pajas.

    Och samtidigt står en vuxen man som på fullaste allvar kallas Totto bredvid honom utan att texten nämner detta ens i en bisats. Sven-Otto lämnas helt ofredad medan Anders stolt odlade rockerstajl släpas i smutsen.

    Jag tror att Anders Borg och Sydsvenskan har nåt otalt. Och hade dom det inte innan, så bör dom ha det nu.

Post Title

Känn ingen sorg för mej, Anders Borg.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/09/kann-ingen-sorg-for-mej-anders-borg.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

En man som kallas Peje och ändå får gå fri på gatorna.

    Alla ni som är maniskt intresserade av Carl Bildts gamla ungdomsgäng vet ju redan att Peje Emilsson - "Peje" är Per-Magnus på infantilmoderatska - grundade högerpropagandabyrån Kreab. På CV:t finns x antal moderata valkampanjer och påtryckningar som gjorde Maria Borelius till minister.

    I oktober 2006 firade Peje och hans fru - lustigt nog inte "Guje" eller "Gulle" eller "Guggu" utan bara Gunilla - fyrtiårig bröllopsdag.

    Kulturtidskriften Aftonbladet rapporterade om en glad och uppsluppen stämning: festen firades ända fram till halv ett i Spegelsalen på Grand och med tre generationer högerledare - Adelsohn, Bildt, Reinfeldt - bland gästerna. Reinfeldt kommenterade tillställningen på det där extra spirituella viset som är hans specialitet:

    Det var jättetrevligt.

    Det mest bisarra i den här två år gamla artikeln är en passus där det berättas att Peje överraskat Gunilla med en "morgongåva". En anonym festdeltagare berättar:

    Peje köpte en bokbuss som morgongåva till sin fru och hon och gästerna överraskades med en film om bussen. Det var mycket romantiskt.

    Det här lämnade mej ingen ro när jag läste det. Artikelförfattaren bara sveper förbi det helt BISARRA faktum att en man har gett sin fru en buss i morgongåva - utan att ställa en enda följdfråga.

    Körde bussen alltså in i sovrummet? Hur löjligt stort dörrhål har i så fall Emilssons?

    Eller var det bara så att Peje lät sin fru gå ombord på en vanlig bokbuss och låna så många böcker hon ville? För det får ju alla göra? Och hur romantiskt är det?

    Och den där filmen? Stod alltså Adelsohn och grabbarna och glodde på en film om en bokbuss?

    Frågor, frågor, frågor.

    En gissning var att Gunilla är uppväxt ute på landet och tyckte det var jobbigt när bokbussen kom att hon aldrig riktigt hann bestämma sej, och så sa hon till sej själv att ”en dag, när jag fått en man som tjänar löjligt mycket pengar på att få folk att rösta på en man som kallas Totto, då ska jag minsann ha min egen bokbuss i mitt sovrum, en bokbuss som bara jag får låna av!”

    Det som talar emot den teorin är ju att bokbussen är en typisk gammal sosseinstitution av precis den sorten alla moderater med självaktning hatar. Är det inte konstigt att Bildts bästa kompis köper en socialdemokratisk ikon och ger till sin fru?

    Det kan ju ha varit så att det var en hatpresent. Som nåt slags voododocka. Peje köpte det värsta han och Gunilla visste, och sen ägnade dom sej bägge åt att spotta och pissa och slå på den där bussen. Under rituella former. Medan Adelsohn och Reinfeldt stod i ring runt omkring och gjorde raketen.

    Var det en sån ritual som vår regeringschef tyckte var "jättetrevlig"?

    Det lät ju orimligt, minst sagt.

    När jag nu försöker reda ut den härvan genom att googla på "peje bokbuss", förstår jag en smula bättre. Peje är inte bara propagandachef, han sitter också i styrelsen för nåt som heter Kunskapsskolan och verkar vara ett pionjärprojekt för friskolor. Gunilla visar sej vara bibliotekarie och båda "älskar kultur".

    Och bokbussen ÄR på riktigt en bokbuss. En buss med böcker. Alltså en sån som alla stadsbibliotek höll sej med när jag var liten. Fast den här är alltså privat (alltså per definition lite bättre). Tanken är att den ska användas helt altruistiskt. Idén är att alla elever som går på Kunskapsskolan med dess filialer ska få tillgång till bussen, där dom kan låna ett gäng böcker som Peje, Gunilla och Horace Engdahl bestämt kan vara lämpliga.

    Det är alltså samma princip som tillämpas på just stadsbibliotek, med den skillnaden att dom här böckerna inte ger bakterier från barn i lägre socialgrupper. Och att man slipper skänka nån form av tacksamhet till ett samhälle som engagerar sej i en. Istället får man buga inför en man som kallas Peje och som tvingar sina bröllopsgäster att titta på en film om en buss.

Post Title

En man som kallas Peje och ändå får gå fri på gatorna.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/09/en-man-som-kallas-peje-och-anda-far-ga.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Adelsohns politiska fadäser: del 12b.

    Vi har tidigare varit inne på f.d. moderatledaren Ulf Adelsohns minst sagt suspekta vänkrets, samt dom antisemitiska etiketter hans politiska rådgivare ville klistra på hans meningsmotståndare.

    Låt oss här sätta luppen på ett märkligt förbisett snedsteg moderaterna under Adelsohn gjorde sej skyldiga till inför valet 85.

    Den 17 juli ställdes ett brev till f.d. socialdemokratiske partiledaren och statsministern Tage Erlander. Brevet undertecknades av Ulf Adelsohn och var vad man på gammelsvenska skulle kalla ett tiggarbrev.

    Den här texten har en fortsättning. Den går att läsa i boken "Människor som har haft fel" (utges hösten 2011).

Post Title

Adelsohns politiska fadäser: del 12b.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/03/adelsohns-politiska-fadaser-del-12b.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Ett nästan seriöst inlägg.

    16 april 1983. En upprörd Palme i riksdagens talarstol har retat upp sej på nåt Ulf Adelsohn sagt om svensk utrikespolitik (det här var i samma veva som moderaterna såg en sovjetisk u-båt i varje svenskt badkar och ibland nog såg rätt).

    Att kritisera svensk utrikespolitik under Palme var att sparka Palme personligen på pungen. Att Adelsohn sen stack på valmöte i Finland och inte tog den utrikespolitiska debatten var en personlig skymf mot Palme. Karln skälver av indignation när han väser i staccato:

    Efter dessa angrepp så försvinner herr Adelsohn till utlandet för att hålla valtal! (---) Hälsa honom att Sveriges utrikespolitik är inga pajaskonster. Det är inte hä hä och häpp häpp.

    Att Palme och Adelsohn inte var dom såtaste vänner är känt. Personkonflikten utnyttjades också flitigt av partistrateger inom bägge leden; varje gång Olle varit taskig mot Uffe var det synd om Uffe.

    Lite anmärkningsvärt var det dock när man från moderathåll ville insinuera att Palmes irritation över Adelsohn hade antisemitiska undertoner (Adelsohn har judiskt påbrå - h:t i efternamnet är alltså inte för att vara fin i kanten).

    När Palme vid nåt tillfälle kallade Adelsohn för "en främmande fågel" i debatten var Gunnar Heckscher, f.d. högerledare och själv judisk, snabbt framme och förklarade för Adelsohn att det är ett per definition antisemitiskt uttryck. Adelsohn själv ryggade en smula för påståendet.

    Riktigt konspirationsteoretiskt blev det dock när man ur palmecitatet ovan ville krama fram att "häpp häpp" skulle syfta på det gamla slagordet HEP - Hierusalem Est Perdita (Jerusalem är förlorat) - som var särskilt vanligt under pogromerna i 1800-talets Ryssland (dvs en kristen kritik mot judarna som tillät muslimerna att gå in i Jerusalem).

    It makes no sense. Indicierna som lades fram var att Palme med sitt baltiska påbrå skulle ha uttrycket särskilt aktuellt. Men fortfarande blir ju citatet fullkomligt obegripligt. Skulle Palme EGENTLIGEN ha sagt "inte hä hä och Jerusalem är förlorat - Jerusalem är förlorat"? Vad betyder i så fall det? Och vad har det med svensk utrikespolitik och pajaskonster att göra?

    Enligt Adelsohn syftade "häpp häpp" på helt andra saker. I själva verket var Palme upphängd på ett uttalande Adelsohn gjort om sossarna, där han menade att "Gunnar Nilsson (LO-ledaren) sa HIPP, Feldt sa HAPP och Palme sa HÄPP". Vilket gör det hela marginellt begripligare.

    Men jag tycker det är fascinerande som exempel på när man griper efter dom tunnaste halmstrån. Moderaterna hade väl alla skäl att tycka illa om Palme ändå - han tyckte ju inte som dom - och behövde knappast läsa mellan raderna och spå i kaffesump för att hitta indicier på att Palme tyckte Adelsohn var en fjant. Det sa han så gärna i klartext.

Post Title

Ett nästan seriöst inlägg.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/01/ett-nastan-seriost-inlagg.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Allt värt att veta om Ulf Adelsohn.

    Har läst det mesta ur gamle högerledaren Adelsohns "Ulf Adelsohn. Partiledare. Dagbok 1981-1986" (en titel som inte kvalificerar sej under rubriken "finurliga memoartitlar"). Det mest spännande i sammandrag:

    På sidan 17 berättar han att han har en vän som heter Patte (Fredell).

    På sidan 79 berättar han att han har en vän som heter Pille (Olin).

    På sidan 91 berättar han att har en väninna som heter Kisse (efternamn okänt).

    På samma sida antyder han också att han skällt ut en "käring" på stan som ställt för närgångna frågor om hans hälsa och hans glasögon.

    Detta hände 2 oktober 1982. Nån som minns mer? Nån som rentav känner käringen? Exakt vad frågade hon om glasögonen som gjorde Adelsohn upprörd? Var dioptriantalet känsligt? Antydde hon att han har brytningsfel? Alla tips emottages tacksamt.

    I övrigt kan man nog leva utan just den här boken.

Post Title

Allt värt att veta om Ulf Adelsohn.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/01/allt-vart-att-veta-om-ulf-adelsohn.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Popular Posts

My Blog List

Blog Archive