En lång utrikesminister med rullande r och farfarsöron driver som bekant bloggen
Alla dessa dagar (f.ö. en gång nominerad till
Stora Bloggpriset jämte denna blogg; då ingen av oss vann kan man allts säja att jag och
Bildt är lika framgångsrika bloggare).
Jag har inga större problem med bloggen ifråga. Den är självgod, javisst, den är tråkig, javisst, den är särskilt tråkig när karln försöker antyda att han har en personlighet, men vad är att vänta? Kan man klandra kon för att juvret blir stint?
(Vet inte riktigt vad jag menar med föregående mening, men ville ha nåt så där bondskt klatschigt.)
Lite retar det mej dock det där med titeln. Det fanns faktiskt en annan, inte helt okänd svensk minister från ett annat, inte helt framgångslöst parti som skrev en annan, inte helt negligerad bok med EXAKT SAMMA TITEL.
Karln hette som bekant
Kjell-Olof Feldt (av bortglömde
Lasse Lindroth i postuma satirboken "Mannen som kunde tala om hästar" kallad Tvätt-Olof Björn) och var finansminister under
Palme. Underrubriken är "I regeringen 1982–1990" och boken blev som sagt ganska uppmärksammad när den kom (i Eslövsrevyn samma år lästes ett telegram att Feldt börjat jobba som bagare och skrivit "Alla dessa degar").
Ärligt talat - får man göra så? Kan Bildt bara ta en etablerad titel och säja att det är hans? Och dessutom låta trademarket yngla av sej i halvfyndiga underrubriker som
"Alla dessa bilder"? Tycker vi det är fair play? Kommer
Anders Borg nästa år att skriva Bibeln?
Är man konspirationsteoretiskt lagd anar man att Bildt t.o.m. aktivt försöker lägga Feldts gamla bok i skugga. Läskiga fakta: varken Bokus, Adlibris eller Cdon för Feldts bok! Och då har de ändå Feldts betydligt blekare uppföljare "Det blev ingen storväst" (f.ö. kanske en titel för en framtida Bildt-blogg?).
Har Bildt en hållhake på nätbokhandlarna? Arbetar Bildt aktivt på att minnet av en gammal politisk konkurrent ska förblekna (och, apropå det, hur hinner han i så fall flyga så himla mycket flygplan?)?
Jag anar nåt större här. Jag tror jag ringer
Lars Krantz för besked.
Hade det inte stått i bildtexten så är vi nog flera som missat det.
På imdb.com kan man läsa om miniserien "Jakten på en mördare" från 1999. Även om det ligger där till allmänt beskådande, bara ett par ynka musklick bort, så är det antagligen inte så många som kollar upp "Jakten på en mördare". Detta för att vi troligen inte är så många som minns den, och de flesta av de som minns den ser väl inget skäl att minnas den tydligare.
I och med att jag nu kliver in i den yngre medelåldern också officiellt har jag skrivit en text om yngre uschligare generationer. Jag är rädd att jag står för den.
Kvinnan hade lätt Sveriges bästa artistnamn efter Gonza Blatteskånska och poserade på tivoliscenerna när hon inte blev upplärd i klassisk musik av Sten Broman. Hennes fascinerande levnadssaga kan man också läsa om i Bo Sjökvists fantastiska "Bland strippor och fakirer".
En man känd från dessa spalter, nu presenterad muntligen. Jag vet inte om det är till min för- eller nackdel men gissar vad alla andra tycker. Jag har naturligtvis ingen aning om hur man embeddar så klicka på den här länken. Så får mina kamrater lite av den uppmärksamhet de så mycket trängtar efter också.
Och att den boken handlar om en kvinna som upptäcker att hennes morfar överlevt Gulag och som "med hjälp av en avhoppat rysk professor" får "kontakter på insidan järnridån och börjar en resa som blir till ett äventyr utan motstycke". 
Kronér skriver själv:
Finns det fler insikter att komma till där ute på nätet? Gör Göran Rudbo också brädspel? Kanske om att köra singel? Och Ken Wennerholm har kanske konstruerat ett spel om hur man ska bli av med torr hud? Jag måste genast ge mej ut på nätet igen! Vi hörs!
Som tur är har jag, som av en slump, förberett en liten godsak speciellt för våra ullstenare. Håll ut.
Tack vare den lysande uppfinning som Björn Ranelid kallar "det elektroniska nätet" (där saker enligt samma uppdaterade källa kan "läsas av en miljon människor eller flera") har jag nu upptäckt fenomenet homofoba folksångsparodier.
1969 hamnade en figur med namnet Steve Greenberg till och med på Billboard-listan (visserligen 97:e plats, men ändå) för sin finurliga och välfunna uppgörelse med dom av samhällets vinnare som verkligen förtjänade att hånas. "Big Bad Bruce" alluderade på en folksångshit - "Big John" - i synnerhet och genren i allmänhet.
.jpg)