entry 35

Post Title

→

entry 35

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/04/entry-35.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Ice Almost Out - April 30

Just very thin ice sheets exist at this time on Little St. Germain Lake! The geese and ducks play together at the edge of the ice. Most of the lake is open and awaiting opening day of fishing this Saturday!

Post Title

→

Ice Almost Out - April 30

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/04/ice-almost-out-april-30.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Spring Clean-up and Lake Thaw Almost Complete

While ice can still be found in certain areas on the lake, much of Little St. Germain Lake is open water and will be ready for Opening Day of Fishing this Saturday. Gosia is seen here blowing leaves near the Bear's Den Lounge at the resort.

Post Title

→

Spring Clean-up and Lake Thaw Almost Complete

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/04/spring-clean-up-and-lake-thaw-almost.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Loffe´s Muchos Latjos Fun-A-Gogo Party-Darty Woom Splosh Dash!

Labels:

janne "loffe" carlsson

knäpp musik

män som heter jan

sjuttital

Janne "Loffe" Carlsson älskar lattjo så till den milda grad att han döpte sitt produktionsbolag till Muchos Latjos.

1975 gav han - på mångas begäran - ut fyra lattjoplattor på ett bräde. Man kan till och med gissa sej till att han spelade in dom på ett bräde, under en och samma långpanna.

Jag har själv bara orkat lyssna igenom skivan med den mest lovande titeln -"Loffe´s dance and party fun" - men anar att det finns guldkorn också på "Loffe goes Latin America" ("How Mucho Hotto" låter i alla fall som ett sånt), ”Loffe plays pop and party hits" (som bl.a. lär innehålla en festlig prutthistoria om en man som släpper så mycket väder att havet blir stormigt varför man får bygga en bro över det - följd av "Like a bridge over troubled waters") och "Loffe plays Glenn Miller" (som dock lär vara en renodlad Miller-tribute).

Grejen med "Loffe´s dance and party fun" är att den är 100% dans, 100% party, 100% kul och 1000% Loffe. Mellan låtarna - där vissa är standards, vissa har lattjo texter och alla är funky - improviserar Loffe fram obegripligheter i ett högt, för att inte säja maniskt tempo.

Det handlar ganska mycket om att Loffe hojtar med utländsk brytning eller säjer nåt med oklar syftning som man anar är slipprigt.

En sång heter "Bogesundsvisan" och är en glad låt om rattfylla (Bogesund var en gammal öppen anstalt).

En annan sång är kort och gott ledmotivet till Sesame street - eftersom allt blir party om man lägger på en blåssektion och Loffes skrockande.

En tredje sång heter "Vi röker inte hashish här i Tranås" och är förstås en (faktiskt habil) översättning av Merle Haggards "Okie from Muskogee" (som jag f.ö. sett Dan Hylander sjunga till förinspelat komp på en pizzeria - ett mycket surrealistiskt ögonblick i mitt liv).

Och inför en annan bit börjar Loffe skrika på brytning om "krouppsex", som man efter ett tag förstår är gruppsex. Under själva låten manar sen Loffe på åhörarna att klämma så mycket som möjligt till varann.

Plattan är alltså från 1975, och alla som har sett Ice storm vet ju att det var gruppsexets förlovade tid. Jag är själv född 1975, och kan inte riktigt sudda bort bilden av att ha blivit tillverkad under dom här förutsättningarna. Ackompanjerad av det speciella Loffe-skrattet.

På det hela taget har skivan har ett lite oklart användningsområde - när vill jag egentligen lyssna på lite funky låtar, lite knasig sång och mellan (och under!) dom Loffes improviserade flabbhistorier? - men jag gissar att tanken är att den ska liva upp på partyt vid den teakpanelade hemmabaren i gillestugan med den bruna heltäckningsmattan. Eller vara ett haltande surrogat för vänner åt ensamsuparen.

Associationen går ju genast till köpvideon där Lasse Brandeby och Svante Grundberg sitter och super i ett ödsligt vardagsrum - ett lite festligare/deppigare alternativ till bras- och akvarievideon (fanns på fullt allvar att köpa på Överskottsbolaget förr).

Mycket tyder på att inspelningen av skivan inte var helt kritvit. T.ex. omslagsbilden där Loffe glatt knäckt några ägg i huvet. Eller fotot på baksidan där Loffe ser ut som en zombie. Eller fotot på baksidan där Loffe ser ut som en påtänd apa.

Så några droppar hojtarolja - som det heter på loffespråket - kom nog till pass under sessionerna.

Sammanfattande konsumentupplysning: "Loffe´s dance and party fun" är en platta för alla, men kanske särskilt för folk som älskar party. Och kanske allra mest särskilt folk som definierar party som rattfylla, gruppsex och överhettade jazztrummisar.

Post Title

→

Loffe´s Muchos Latjos Fun-A-Gogo Party-Darty Woom Splosh Dash!

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/04/loffes-muchos-latjos-fun-gogo-party.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

entry 34

Post Title

→

entry 34

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/04/entry-34.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

entry 33

Post Title

→

entry 33

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/04/entry-33.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

entry 32

Post Title

→

entry 32

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/04/entry-32.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Vem ska trösta Knyttet?

Labels:

barnkultur

kalle linds karriär i fragment

tove jansson

Ibland stänger jag och Måns Nilsson in oss och filar på ett projekt för barn. Det där att det är för barn är egentligen mest en förevändning; alla genuina barnprojekt görs av vuxna som skriver för och om sej själva.

Trazan & Banarne är en fullkomlig orgie i lasseåbergiana: femtitalsserier, brylcreme, släpiga sketcher. Kåldolmar & kalsipper svänger lika mycket som Nationalteaterns vuxenplattor. Emil i Lönneberga är Astrid Lindgrens djupdykning i sin egen och pappa Samuel Augusts barndomsskogar.

Som far till en fyraåring har jag haft all anledning att återstifta bekantskapen med min barndoms hjältar. Jag märker att jag har dom flesta i levande minne: Karlsson på taket, Tant Mitt-i-prick, Lennart Hellsing, Doktor Snuggles, Bamse, Bobo, Ville, Valle & Viktor, julkalendrar, mors äldre arbetskamraters barns kasserade serietidningar, Djungelboken, Robin Hood, Aristocats, Mumintrollen, Torbjörn Egner, Karlsson på taket och Loranga.

(Faktum är att förhållandet till vår barndoms kultur är en av dom saker som från dag 1 har varit kittet mellan mej och min fiancé; redan första gången vi träffades 1997 noterade vi varann genom att vara dom enda som kunde räkna upp namnen på Duchess kattungar.)

Men man skriver också om sin privata kulturhistoria. Som liten stod jag inte ut med Peter Lundblads musikalisering av Tove Janssons "Vem ska trösta Knyttet?" Idag inser jag att den, trots att Lundblads hela senare karriär har gått ut på att krama dom sista dropparna gubbsjuka ur Ta mej till havet, är genial.

Med ett sånt råmaterial är det kanske svårt att misslyckas, men jag har sett motsatsen. I somras såg jag en teaterversion av samma historia, gjord av ett ambitiöst amatörgäng (tror/hoppas jag), som tyckte att dom hade mandat att stryka lite här och var i den stringenta och rimmande texten. Det hade dom så klart inte. Man stryker inte i Tove Jansson.

"Vem ska trösta Knyttet?" är den vemodiga berättelsen om hur ensamhet möter ensamhet och tvåsamhet uppstår. Det är kampen mot sin egen rädsla, den som gör att vi blir människor och inte små lortar, som driver historien.

Den visar också hur effektiv barnkultur kan vara. Skriver man för barn, kan man skära bort dököttet och ge sej rakt på skelettet. Tove Jansson var tillvägagångssättets mästarinna.

Ville hon berätta om en liten, osedd och oälskad varelse, ett knytt - så kallade hon figuren Knyttet. Och vem är ännu räddare än Knyttet? Naturligtvis - ett Skrutt.

Så tog hon bort allt utanpåverk och skapade en representant, en symbol, som ÄR ensamheten.

Så slapp hon bry sej om den yttre trovärdigheten, den där karaktärskosmetikan som man måste lägga på sina karaktärer om man har realistisk-naturalistiska ambitioner. Operaintresset, schackintresset, den konstiga sjukdomen, den sexuella läggningen, den konstiga snedluggen, analfisteln, you name it.

Så kunde hon helt koncentrera sej på den inre trovärdigheten, den allt igenom genuina skildringen av rädsla, ensamhet och utanförskap.

Och barnbokens möjlighet till stilisering och koncentration gjorde att hon också kunde skapa litteraturhistoriens antagligen bästa bild av det predestinerade, dömda utanförskapet: Mårran. Mårran är fruktansvärt otäck. Som liten tyckte jag möjligen Gafsan i Vad tror du hände sen? var läskigare, men idag påminner hon mej bara om en känd svensk sångerska.

Som vuxen inser jag vidden av Mårrans öde.

Det är klart att Mårran redan till det yttre är tokläskig. Hon är ju en stor, tyst, grå klump med små stickande grisögon. Men det riktigt obehagliga är ju hennes stigma, hennes inverterade Midas-egenskap: allt hon rör vid fryser till is. Det innebär att hon aldrig kan närma sej en annan varelse. Aldrig. Hon är fjättrad vid sin ensamhet, sitt annorlundaskap, hon kan aldrig hitta sitt skrutt, hon är den ständigt avvikande som måste titta på från håll.

Råkar man sen vara en författare med lite känsla för effekter så tryfferar man så klart anrättningen med lite drontar och mymlor och mumrikar och homsor, som skapar sköna nonsensstämningar.

Och har man sen dessutom kontroll över språket, kan man krama musten och ge liv också åt dom mest basala och banala känslor. Slutraderna i Knyttet klamrar sej omedelbart fast i hjärterötterna:

Nu gungar glädjelampor över havet var man ser
Nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer

Lyckas jag en gång i livet ställa två så löjligt enkla rader mot varann och få fram samma överväldigande effekt, kan jag dö nöjd.

Post Title

→

Vem ska trösta Knyttet?

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/04/vem-ska-trosta-knyttet.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

entry 31

Post Title

→

entry 31

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/04/entry-31.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

entry 30

Post Title

→

entry 30

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/04/entry-30.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

entry 29

Post Title

→

entry 29

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/04/entry-29.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Den enfaldige gudomen.

Labels:

dumskallar

kalle linds karriär i fragment

rasism

stolpskott

Gardell brukade förr i tiden - när han ännu var relevant - citera juridikprofessorn Peter Noll: "Man ska vara tolerant med allt utom när dumheten parar sig med makten". (Gardell fortsatte sen med att säja "med Ny Demokrati i riksdan är det precis vad som har hänt!", varpå han ställde sej i segerpose och inväntade publikens jubel. And no further comments.)

Jag förstod inte då, och förstår inte nu, varför man ska invänta ögonblicket då dumheten får makt. Det finns ingen anledning att tolerera dumheter från åsidosatta och halta och lytta heller.

Sommaren 2006 producerade jag ett radioprogram som hette "Meningen med allt". Programmen var tematiskt arrangerade kring Stora och Viktiga ämnen som Sex, Död och Djur. Sissela Benn som Filippa Bark och David Wiberg som Marcus Birro orerade kring ämnena, Ada Berger intervjuade experter och resonerade eftertänksamt med Maja Salomonson. Ett återkommande inslag var enkäter på stan, som Liv Strömquist och Gustav Tegby var ute och gjorde.

I det första programmet var temat Gud. Liv frågade förbipasserande vad dom skulle göra om dom vore Gud. En kvinna ur begåvningsreserven svarade: "Ja... ta bort alla invandrare från Malmö".

Jag lät detta fantastiska uttalande slinka med i programmet. En mellanchef såg bekymrad ut och ville veta varför. Enligt Sveriges radios policy ska inte sånt stå oemotsagt. Jag hade nog inget bra svar. Det har jag aldrig förrän en god stund efter att den som frågat gått. Sanningen var nog att jag tyckte det var humor. Jag fnissade hysteriskt när jag första gången hörde citatet.

Det blottar en så ohyggligt snäv världsbild. Kom igen, du kan bli Gud! GUD! Du är Allsmäktig! Du har Hela Världen i din hand! Du kan göra knäck av kottar, byta plats på Hjo och Australien, sätta horn i pannan på Jarl Alfredius och få Jan Myrdals mustasch att snurra. Du kan skapa fred, hindra växthuseffekten, lindra ischias och göra cancer till en kakbit. Du kan göra Allt! Du kan höja och sänka haven, expandera universum, smälta glaciärer, skapa nya djurarter, ja, jag vet att bollen är hemma, men jag försöker skapa en stilistisk effekt här.

Det var hennes lätt begränsade perspektiv på tillvaron som gjorde att jag fnissade. Allt hon ville i livet var att ta bort invandrarna från Malmö (jag gissar att hon menade utlandsfödda, strikt tolkat är en eslövsfödd som jag också invandrad i stan). På dag 1 som Gud skulle hon låta några bussar köra runt i miljonprogramsområdena och sen dumpa dom där 80-90 000 människorna i Vellinge och Svedala. På dag 2-7 skulle hon vila.

Samma kvinna letade f.ö. läääänge i minnet - "Lennart? Nä, vad heter han?" - innan hon kom på namnet Göran Persson, vid tillfället landets statsminister.

Jag såg inte då och ser inte nu nån anledning att vara tolerant med henne. Javisst, hennes ynkliga världsbild gör så klart att jag kan känna en viss nedlåtande sympati, hennes brist på intellektuell stimuli kan kanske göra mej beklämd, hennes torftiga liv kan eventuellt framkalla en smula medömkan. Men tolerant? Skulle inte tro det.

Dumhet är dumhet och dumhet är en käpp i hjulet på civilisationen. Den ska visas upp, skrattas ut och pissas på.

Oavsett om det är nån med riksdagsplats eller en enfaldig varelse stoppad på gatan i Malmö.