Ivebergs mästerverk (om än inte Ekmans. Eller ens Catos).

Jag har väntat i tjugosju år på att se om "Gräsänklingar", farsen som regissören Hans Iveberg följde upp toksuccén "Göta Kanal eller Vem drog ur proppen?" med. Från min barndoms biobesök minns jag egentligen bara två saker: en scen där olika bilar kör in i varann (inte alls lika maffig som i mitt minne) samt själva förväntan på en film med Gösta Ekman och Janne Loffe - 1983 års drömduo - som komisk tandem.

Jag vill minnas att jag lämnade biografen med feber, utlöst av flera veckors nervdallrande, men jag kan minnas fel.

I övrigt kan jag inte riktigt ha fattat nånting i en film som dåförtiden lanserades som familjekomedi. Gösta Ekman råkar beblanda sej med en tonårig flicka på glid och ska bortförklara sej för hennes pappa Nils "Pom-pom" Eklund. Janne Loffe prasslar med Mona Seilitz medan frugan Lena Nyman är på Rhodos. Janne Loffe pekar på sin Mustang och säjer att det var i den de slöjdade till kottarna. De träffar en transa. Ekman tror att han har cannabis men Gösta Engström avslöjar att det är menthol.

Precis som i Ivebergs övriga filmer satsas mycket på production value. Även statisterna är välkända. Claire Wikholm har en helt stum roll, Kim Anderzon svischar förbi och härmar en kyckling och Povels gamla parhäst Gunwer Bergkvist har en replik. Man hinner konstatera att Johannes Brost hade varit en usel bankrånare eftersom man genast identifierar tandraden under nylonstrumpan.

Ändå är filmen inte gjord efter samma En ding ding ding ding värld-Cannonball run-koncept som Göta kanal, dvs många stora stjärnor och många stora explosioner och väldigt lite sammanhang.

Gräsänklingar är stillsammare och bygger snarare på samma omaka par-dynamik som Jack Lemmons och Walther Matthaus gamla sextitalskomedier. Ekman är tafatt arkitekt och Loffe är höhöig bilmek. De snubblar in i varann by accident när de lämnar tanterna på Arlanda.

Jag ägnar tid åt den för att den trots allt är en liten pusselbit till min barndom. Exakt så här såg alla svenska filmer ut på åttitalet: skådisar från privatteatrarna, fonky soundtrack av Björn J:son Lindh, manus av Åke Cato, taskig ljudkvalitet. Loffes figur heter Lasse, antagligen för att understryka att varken Lasse Åberg, Lasse Hallström eller Lasse-Brasse Brännström varit inblandade just den här gången.

Men framför allt vilar känslan av nånting oförlöst över hela filmen. Det skulle liksom kunna vara roligare. Om man bara ansträngt sej lite till så hade det varit riktigt kul.

Bevis: några år senare gjorde Iveberg filmen "Sköna juveler", en fullkomligt bisarr och omdömeslös historia där Lena Nyman och Kim Anderzon är privatdetektiver i ett post-apokalyptiskt samhälle där Margaretha Krook är tossig baglady som säljer pälsbitar från en barnvagn och Brasse Brännström lodis som hungrigt tittar in på baren där Janne "Loffe" är en bartender så som de ser ut i amerikanska filmer.Den gången ansträngde man sej. Och då blev det väldigt roligt.

Post Title

→

Ivebergs mästerverk (om än inte Ekmans. Eller ens Catos).

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2010/05/ivebergs-masterverk-om-inte-ekmans.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Loffe´s Muchos Latjos Fun-A-Gogo Party-Darty Woom Splosh Dash!

Janne "Loffe" Carlsson älskar lattjo så till den milda grad att han döpte sitt produktionsbolag till Muchos Latjos.

1975 gav han - på mångas begäran - ut fyra lattjoplattor på ett bräde. Man kan till och med gissa sej till att han spelade in dom på ett bräde, under en och samma långpanna.Jag har själv bara orkat lyssna igenom skivan med den mest lovande titeln -"Loffe´s dance and party fun" - men anar att det finns guldkorn också på "Loffe goes Latin America" ("How Mucho Hotto" låter i alla fall som ett sånt), ”Loffe plays pop and party hits" (som bl.a. lär innehålla en festlig prutthistoria om en man som släpper så mycket väder att havet blir stormigt varför man får bygga en bro över det - följd av "Like a bridge over troubled waters") och "Loffe plays Glenn Miller" (som dock lär vara en renodlad Miller-tribute).Grejen med "Loffe´s dance and party fun" är att den är 100% dans, 100% party, 100% kul och 1000% Loffe. Mellan låtarna - där vissa är standards, vissa har lattjo texter och alla är funky - improviserar Loffe fram obegripligheter i ett högt, för att inte säja maniskt tempo.

Det handlar ganska mycket om att Loffe hojtar med utländsk brytning eller säjer nåt med oklar syftning som man anar är slipprigt.

En sång heter "Bogesundsvisan" och är en glad låt om rattfylla (Bogesund var en gammal öppen anstalt).

En annan sång är kort och gott ledmotivet till Sesame street - eftersom allt blir party om man lägger på en blåssektion och Loffes skrockande.

En tredje sång heter "Vi röker inte hashish här i Tranås" och är förstås en (faktiskt habil) översättning av Merle Haggards "Okie from Muskogee" (som jag f.ö. sett Dan Hylander sjunga till förinspelat komp på en pizzeria - ett mycket surrealistiskt ögonblick i mitt liv).

Och inför en annan bit börjar Loffe skrika på brytning om "krouppsex", som man efter ett tag förstår är gruppsex. Under själva låten manar sen Loffe på åhörarna att klämma så mycket som möjligt till varann.

Plattan är alltså från 1975, och alla som har sett Ice storm vet ju att det var gruppsexets förlovade tid. Jag är själv född 1975, och kan inte riktigt sudda bort bilden av att ha blivit tillverkad under dom här förutsättningarna. Ackompanjerad av det speciella Loffe-skrattet.

På det hela taget har skivan har ett lite oklart användningsområde - när vill jag egentligen lyssna på lite funky låtar, lite knasig sång och mellan (och under!) dom Loffes improviserade flabbhistorier? - men jag gissar att tanken är att den ska liva upp på partyt vid den teakpanelade hemmabaren i gillestugan med den bruna heltäckningsmattan. Eller vara ett haltande surrogat för vänner åt ensamsuparen.

Associationen går ju genast till köpvideon där Lasse Brandeby och Svante Grundberg sitter och super i ett ödsligt vardagsrum - ett lite festligare/deppigare alternativ till bras- och akvarievideon (fanns på fullt allvar att köpa på Överskottsbolaget förr).Mycket tyder på att inspelningen av skivan inte var helt kritvit. T.ex. omslagsbilden där Loffe glatt knäckt några ägg i huvet. Eller fotot på baksidan där Loffe ser ut som en zombie. Eller fotot på baksidan där Loffe ser ut som en påtänd apa.

Så några droppar hojtarolja - som det heter på loffespråket - kom nog till pass under sessionerna.

Sammanfattande konsumentupplysning: "Loffe´s dance and party fun" är en platta för alla, men kanske särskilt för folk som älskar party. Och kanske allra mest särskilt folk som definierar party som rattfylla, gruppsex och överhettade jazztrummisar.

Post Title

→

Loffe´s Muchos Latjos Fun-A-Gogo Party-Darty Woom Splosh Dash!

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/04/loffes-muchos-latjos-fun-gogo-party.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Pugh Pugh store hövding.

Pugh har släppt ny platta ihop med den klassiska sättningen Jojje Wadenius och Loffe Carlsson - Supertrion a.k.a. Lustiga smeknamns-trion. Samma trio gjorde 1969 "Ja, dä ä dä", enligt legenden den första rockskivan på svenska. Därefter tog deras karriärer lite skiftande vändningar.

Jojje åkte till USA, lirade med Blood, Sweat & Tears och i husbandet till Saturday Night Live. Loffe hoppade mellan att spela direktör för en kåtshow i Slas-filmen Henrietta och att hänga medwurst runt halsen på sina gäster på Cirkus. Pugh bildade en "supergrupp" ihop med Micke Rickfors och två killar ingen kände till.

Under sjuttitalet var Pugh ett sittande byte för de dogmatiker inom proggrörelsen som gillade att sålla får från getter. I tidningen Musikens Makt gick ayatollah Tommy Rander - idag nåt slags speedway-legend, dåförtiden skivbolagsägare, SR-producent, GP-journalist OCH musiktidningsredaktör - till angrepp mot killen med det knasiga namnet. Pugh var Kommersiell, dvs han gjorde plattor med avsikten att folk skulle spisa dem.

Bevismaterial A: han låg på det Kommersiella bolaget Metronome, Anders Burmans etikett som tagit fram så fasansfullt Kommersiella namn som Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström, Ola Magnell, Bernt Staf, Marie Bergman och Telefon Paisa (med rikets mest kända svarta får, högerledaren Gunnar Heckschers son och rikspolischef Sten Heckschers bror, Bukowski- och Burroughs-översättaren Einar Heckscher på "sång").

Bevismaterial B: han var politiskt otydlig. Lyssnade man på plattor som Pughish och Pugh on the rocks och Bolla och rulla kunde man omöjligt lista ut vilken politisk gruppering Pugh var knuten till. Var han SKP:are? Var han såsse ("socialfascist")? Var han CUF:are ("Åsa Nisse-marxist")? Var han rentav en högeravvikare?

På sjuttitalet kunde det räcka för skandalskriverier.

En av många lustiga faktorer, sett i backspegeln, är ju att Pugh inte bara var politiskt otydlig. Han är över huvud taget så jävla otydlig att det är fullkomligt omöjligt att få sammanhang i det han sjunger. Olika näsljud blandas, till synes på måfå, enligt en modell från den LSD-påverkade brittisk-amerikanska psykedelian, där man ju gärna mixade marmeladhimlar och gamla barnkammarramsor.

Redan Pughs första singel hette "Haru vart på cirkus?" och gjordes som cover av Alice Babs och hennes dotter Titti. Den första svenskspråkiga popsingeln nånsin innehöll således rader som "Ta påre nåt du trivs i/ Inge rysch, inge pysch/ Vi ska gå på Cirkus/ tolv å trettifem".

Och Bä bä vita lamm är så skruvad att man gissar att varenda färgglatt frimärke i hela jämrans Västerås gått åt under skrivprocessen:

Bu, bu kära ren har du någon rock?
Ja, ja skära ben ända från Jokkmokk.
Å brudar från Brazil, medaljer och därtill,
å två par fynd åt lilla, lilla Burman.

Snö, snö lilla vår har du någon häst?
Tja, tja Jonnysson arton kilo jäst.
Kärleken é fin, å jorden den é rund,
å låten platt men krig å de é dumt.

Snor, snor kommunist har du något visst?
Snut, snut fula Rut, Olles onkel Knut,
söp ihop med Far, de é väl själva Mor,
mens jag var full på handrockande Scotch.

Grön, grön röda älg har du någon arm?
Kvar visst dokument som bevisar att,
tänt av prövningen, lånar bjällerklang,
men vi tant Sune han som äter buss.

Vad är det karln försöker berätta för oss? Det hänger ju inte ens grammatiskt ihop! Pratade man så här på sjuttitalet? Vadå "snut, snut fula Rut"? Vadå "men vi tant Sune"? Det är ju bara bokstäver random utströdda på ett papper!

Det är klart att Pugh var politiskt otydlig. Humorn ligger ju i att, av allt man rimligen kunde klandra mannen bakom raden "tja tja Jonnyson, arton kilo jäst" för, så var det den bristande politiska insikten man angrep.

Man kunde ju nöjt sej med att anklaga honom för att vara knäpp i huvet.

Post Title

→

Pugh Pugh store hövding.

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/04/pugh-pugh-store-hovding.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Vem drog ur proppen?

Hej domstols absolut sista sändning nånsin, efter tre och ett halvt års uppdykande i etern varenda förbannad vecka (utom efter tsunamin), avslutades med en frank uppmaning till lyssnarna: "Gå inte och se Göta Kanal 2!"

Mina redaktionskollegor var och såg den typ veckan efter. Så mycket ryggrad hade dom. Själv har jag varit idealen trogen.

Däremot har jag sett originalet till förbannelse. Det händer att jag träffar jämnåriga som inte har sett Göta Kanal och jag står förhäxad och glor på dom med hakan hängande vid bröstkorgen: vad fan såg ni då? Det fanns ju inget annat att se på! Det enda stället man kunde hyra video på var ju Pressbyrån, och dom hade ju ingen annan film! Och den gick för håken på teve varenda vecka! Och varenda jävel man kände hade den ju inspelad! Hur kan ni inte ha sett Göta Kanal? Det är ju som att ha missat testbilden!

Ser man om den idag blir man strax ganska deprimerad. Det finns inte en originell tanke eller inspirerad sekvens i hela filmen. När man i Sverige äntligen tänkte att man skulle göra en film som bröt mot det teatrala arvet från Bergman eller det pissjonkna proggidealet och göra nåt som doftade lite glamour och production values, så valde man att kalkera manus efter filmer som Cannonball Run eller En ding ding ding ding värld: en tävling ingen bryr sej om och så multum med kändisar. Det är filmer som byggs bakifrån: först skaffar man spons på några båtar, tar man fram några fräcka stunts, sen kontrakterar man varenda hyfsat välbekant nuna i Skandinavien, sen scoutar man inspelningsplats, sen ställer man upp kamera och ljussätter och först därefter börjar man fundera på vad som ska hända.

Man lägger t.o.m. mer vikt vid underrubriken "- eller vem drog ur proppen?" (en sjuka i tiden: Repmånad hette också "- eller hur man gör pojkar av män" och Sällskapsresan "- eller finns det svenskt kaffe på grisfesten?") än vid själva storyn.

Teorin är att om man som tittare bara är upptagen med att pricka av i kändiskalendern, så märker man inte att inget händer.

Den ur den aspekten mest production value-späckade sekvensen i hela filmen är inte Parnevik och Lindarw som kungen och Silvia, och inte ens Ulf Brunnbergs sekundkorta inhopp som polis. Brunnberg har i alla fall replik, och Parnevik-Lindarw var ju kända som imitatörer av vårt inavlade statschefspar.

Nej, det knäppaste är två ögonblickskorta klipp där Gösta Engström och Christer Boustedt sitter på en bänk och tittar på när en båt kraschar.

Okej, ingen av dem har nånsin varit superkändis. Engström hade sina femton minuter i samband med Rattmuffen några år senare, och Boustedt har främst varit het bland folk som gillar att digga trasiga saxsolon inom vänsterkultuell kontext (Sven Klangs kvintett, Tältprojektet). Men båda var trots allt namn! Och båda var inkallade enkom för att vrida huvena synkront från vänster till höger! I två sekunder!Engström var rekvisitör och bakom kameran på många andra filmer; det är bl.a. därför han syns i kön till klamydiadoktorn i Lasse Hallströms En kille & en tjej. Men i Göta kanal verkar han inte haft några såna funktioner. Han blev inringd, inkallad, influgen för att sitta bredvid Christer Boustedt på en parkbänk!Och Boustedt då? Hade han inget bättre för sej? Fanns det ingen fri teatergrupp nånstans som behövde några Charlie Parker-slingor? Jag förstår visserligen att han tyckte det var lättförtjänta pengar, men tyckte producenten verkligen att det var en rätt fördelad budget? För vem höjs filmupplevelsen av att just Christer Boustedt sitter och ser lojt förvånad ut nånstans i Östergötland?

Hans Iveberg hette hjärnan (eller motsvarande) bakom Göta kanal. Han gjorde också Gräsänklingar (Gösta Ekman! Janne "Loffe"! Lena Nyman!) och den helt bisarra Sköna juveler (Kim Anderzon och Lena Nyman som bedagade privatdeckare i en dystopisk framtid där Brasse Brännström är uteliggare och Margaretha Krook en galen baglady som säljer sönderrivna bitar päls). Efter Enkel resa - där Sven Wollter, Dan Ekborg och Gösta Engström klär ut sej till katolska präster för att smuggla en likkista på en produktplacerad finlandsfärja - lämnade han regissörsstolen till andra.

Jag vet ärligt talat inte om det är bra eller dåligt. Han skapade visserligen en klassiker, men det gjorde ju Pol Pot när han grävde massgravar också.

Post Title

→

Vem drog ur proppen?

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/03/vem-drog-ur-proppen.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Fantastiska fakta om Snoddas!

Visste ni att...

...Gösta "Snoddas" Nordgren var den förste svenske artist som fick en diamantskiva (300 000 sålda exemplar)? Skivan var förstås hans enda hit "Flottarkärlek" med den famösa refrängen "Haderian hadera". Baksidan var "Charlie Truck" med refrängen "Yippie ay/ Yippie ey/ Charlie Truck han är okej/ Yippie ey/ Yippie yim/ Det betyder tjo och tjim".

...Snoddas var helnykterist och inte ville spela in Dan Anderssons Helgdagskväll i timmerkojan för raden "vi har brännvin till tröst"?

...man lanserade godis med följande tagline: "Snoddas mjölkchoklad - med den underbara smaken"? Produkten kallades även "Snoddas-kola" och "Karusellen-choklad" (Karusellen var det Hyland-program där bandyspelaren lite otippat blev stjärna över en natt).

...Snoddas kontroversielle manager Torsten Adenby stämde en korvmoj i Linköping som lite out of the blue kallade sej Snoddas-kiosken? (Dom hade två produkter: kokt Snoddas-korv för tre kronor och stekt Snoddas-korv för tre kronor.)

...man också lanserade Snoddas-skjortan och Snoddas-statyetter i keramik?

...det gick många historier om hur Snoddas räddat människor mirakulöst (jfr Jesus Kristus)? En handlade om en alkoholiserad familjefar som brände motboken sen han hört Snoddas sjunga Haderian i radio. En annan handlade om hur Snoddas, på väg till ett folkparksgig, stannade vid en pojke som stod och väntade på att doktorn skulle ta hand om hans sjuka mor. Snoddas skjutsade pojken hem, gav pengar till doktorn och sjöng för den sjuka tills hon vaknade. Under tiden fick publiken stå och vänta.

...Snoddas under sin första folkparkssommar 1952 besökte 474 festplatser och höll lika många konserter?

...Snoddas passioner i livet var fiske, bandy, kaffe och att köra bil fort? Faktum var att han i princip drack ihjäl sej på kaffe, när han gick bort i kärlkramp vid 52 års ålder. Han menade också att det inte var några problem att han körde så snabbt som han gjorde, eftersom han kört bil sen han var åtta år.

...Snoddas hade enorma skatteskulder, vilket enligt många berodde på att hans manager blåste honom, enligt många andra på att han gav bort sina pengar till vänner och lodisar?

...Snoddas satte folkparksrekord som inte slogs förrän 1983 av Carola och 1984 av Herreys?

...Snoddas familj (fru, tre barn) bodde i Ljusne, medan Snoddas själv tillbringade sin mesta lediga tid i ett torp några mil därifrån? Familjen hade mycket sällan nån aning om var han var. Dom hade heller inga hushållspengar.

...detta kan ha ett direkt samband med att Snoddas hade minst två utomäktenskapliga barn?

...Snoddas var väldigt slarvig med intimhygienen och ofta inte ens hade tandborste med sej på turnéer? En av hans dragspelare kommenterade lakoniskt: "han kunde ha hållit sig renare".

...Snoddas då och då mellan utsålda turnéer (700 kr/gig) hoppade in lite på tegelbruket i Norrborn (60 kr/dag)?

...den apolitiske Snoddas på förekommen fråga brukade svara att "jag röstar på stenpartiet"?

...när man faktiskt noterade att en röst registrerats på Snoddas i valet 1952, kommenterades detta på ledarplats: "Det var ju bra det, för han hade ingen förut"?

...man på en turné drog med sej Snoddas eka, som folk fick plocka bitar som reliker ifrån? På en sommar omsattes tre ekor.

...Snoddas i ett Hyland-program på sjuttitalet antog utmaningen att leva på 17 kr i veckan? Han köpte fläsk och kaffe och rodde ut till en kobbe och klarade utmaningen med 50 öres marginal. Till sin fördel.

...Snoddas sista offentliga framträdande var hos Janne "Loffe" Carlsson i hans Cirkus-show? Det sista offentiga replikskiftet såg ut så här:

Loffe: Fiskar du torsk nån gång?
Snoddas: Ja, det har hänt.
Loffe: Hähä. Det är bra till kålpudding har jag hört.

...efter Snoddas död blev det auktion där folk slogs om att ropa in Snoddas uppstoppade fiskar?

...Snoddas vid ett framträdande på Frasses tivoli tog ett stort tivolitåg som gage sen tivoliägaren hävdat att han inte hade pengar? Snoddas körde sen hela vägen hem med tåget.

...Snoddas så gott som efter varje gig succésommaren 1952 fick finna sej i att folk tagit med sej hans backspeglar som souvenirer?

...Snoddas fick sitt namn för att hans far krängde knullgummin? Pappan gick själv under namnet Gummi-Kalle.

Post Title

→

Fantastiska fakta om Snoddas!

Post URL

→

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/01/fantastiska-fakta-om-snoddas.html

Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection