De båda bröderna Mats och Mikael Peterson - kända från gårdagens bloggpost - samlar alltså på autografer och har skrivit en bok om detta. Nåt ska man rimligen fylla sitt liv med, och jag är den siste att ha synpunkter på nördigheter.
Nåt slags humor uppstår ändå i somliga av brödernas gravallvarliga utsagor:
Värdet på autografer, i USA, har på 20 år ökat mellan 200% och 500%. Att köpa autografer är otvivelaktigt den bästa investering som kan göras.
Som vi skrev tidigare gäller det att vara hövlig. Om du inte är det kan du förstöra för dig själv, stjärnan, men också för andra samlare.
Vi skrev till Tanja Dickenscheid som tog silver i landhockey i OS 92. I hennes svar kom det två signerade foton med hela det tyska OS-lagets autografer. [---] Det här ger onekligen samlandet en extra krydda eftersom det är speciellt roligt att t.ex. få ett helt bob-lag komplett på bild.
Börja registrera autograferna i dator rätt snart efter det du börjat samla, det underlättar samlandet rejält. Det behövs inga avancerade datorutrustningar för detta. Dessutom får du datorvana.
Den enda gång det tagit emot lite för oss är när EM i gymnastik för damer hölls i Stockholm 1994. Många av de tävlande var 14-16 år. Det var lite pinsamt innan vi tog mod till oss och gick fram till dem. När vi väl gjorde det var det inte pinsamt. Vi diskuterade den här frågan med Lars-Gunnar Björklund. Han påpekade att det aldrig är pinsamt att ta autografer.
Men - mitt bland dessa oskyldiga råd och dåd hajar man plötsligt till:
Vi fick t.ex. svar från Hitlers generalstabchef Hans Speidel 1984. I svaret vi fick skrev en släkting att Speidel haft hjärnblödning och var förlamad i högra sidan. Han kunde inte skriva sitt namn längre, men hoppades på att vi inte skulle vara för besvikna på de "autografer" vi fick.
Här kunde ju bröderna skjutit in att hur besvikna de än blev på kråkfötterna, var det inget mot hur besvikna de var över idén om ett rasrent Tyskland. Bara en idé, inget annat.
Autografbröderna berättar glatt vidare:
Vid ett tillfälle läste vi att Speer bodde i Heidelberg. Vi chansade och skrev till honom på adressen Albert Speer, Heidelberg, Tyskland. Efter ett par veckor fick vi svar med riktiga autografer. På kuvertet stod hans adress varför vi skrev en gång till och bad om signerade foton, vilket vi också fick ett par veckor senare.
Jag vill verkligen inte ta ifrån två bröder deras hobby, och jag vet att de skickade motsvarande brev till både Bush och Mandela, och Speer har ju själv hävdat att han i princip inte var nazist utan bara väldigt intresserad av arkitektur och krig, men - det kan trots allt skicka märkliga signaler när unga ariska män skriver till visionären bakom Germania, Nazitysklands rustningsminister, organisatören bakom partidagarna i Nürnberg, och ber om idolporträtt.
Jag bara säjer det så har jag det sagt.
Nåt slags humor uppstår ändå i somliga av brödernas gravallvarliga utsagor:
Värdet på autografer, i USA, har på 20 år ökat mellan 200% och 500%. Att köpa autografer är otvivelaktigt den bästa investering som kan göras.
Som vi skrev tidigare gäller det att vara hövlig. Om du inte är det kan du förstöra för dig själv, stjärnan, men också för andra samlare.
Vi skrev till Tanja Dickenscheid som tog silver i landhockey i OS 92. I hennes svar kom det två signerade foton med hela det tyska OS-lagets autografer. [---] Det här ger onekligen samlandet en extra krydda eftersom det är speciellt roligt att t.ex. få ett helt bob-lag komplett på bild.
Börja registrera autograferna i dator rätt snart efter det du börjat samla, det underlättar samlandet rejält. Det behövs inga avancerade datorutrustningar för detta. Dessutom får du datorvana.
Den enda gång det tagit emot lite för oss är när EM i gymnastik för damer hölls i Stockholm 1994. Många av de tävlande var 14-16 år. Det var lite pinsamt innan vi tog mod till oss och gick fram till dem. När vi väl gjorde det var det inte pinsamt. Vi diskuterade den här frågan med Lars-Gunnar Björklund. Han påpekade att det aldrig är pinsamt att ta autografer.
Men - mitt bland dessa oskyldiga råd och dåd hajar man plötsligt till:
Vi fick t.ex. svar från Hitlers generalstabchef Hans Speidel 1984. I svaret vi fick skrev en släkting att Speidel haft hjärnblödning och var förlamad i högra sidan. Han kunde inte skriva sitt namn längre, men hoppades på att vi inte skulle vara för besvikna på de "autografer" vi fick.
Här kunde ju bröderna skjutit in att hur besvikna de än blev på kråkfötterna, var det inget mot hur besvikna de var över idén om ett rasrent Tyskland. Bara en idé, inget annat.
Autografbröderna berättar glatt vidare:
Vid ett tillfälle läste vi att Speer bodde i Heidelberg. Vi chansade och skrev till honom på adressen Albert Speer, Heidelberg, Tyskland. Efter ett par veckor fick vi svar med riktiga autografer. På kuvertet stod hans adress varför vi skrev en gång till och bad om signerade foton, vilket vi också fick ett par veckor senare.
Jag vill verkligen inte ta ifrån två bröder deras hobby, och jag vet att de skickade motsvarande brev till både Bush och Mandela, och Speer har ju själv hävdat att han i princip inte var nazist utan bara väldigt intresserad av arkitektur och krig, men - det kan trots allt skicka märkliga signaler när unga ariska män skriver till visionären bakom Germania, Nazitysklands rustningsminister, organisatören bakom partidagarna i Nürnberg, och ber om idolporträtt. Jag bara säjer det så har jag det sagt.
Post Title
→Autografsamlarna och Tredje rikets chefsarkitekt.
Post URL
→https://aciksexygirls.blogspot.com/2009/10/autografsamlarna-och-tredje-rikets.html
Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection
