Douglas Adams




    Somehow I ran across a page of Douglas Adams quotes, and was immediately transfixed. Even though many of them were pulled out of context from various books and essays he has written, they still grabbed me with a Universal poignancy that seemed to shine a spotlight on my life. I culled the list down to a few of my favorites, which I have down below. (They aren't ranked, because how can you rank the immortal Douglas Adams?) After each quote I have my pathetic attempts at humorous commentary. Please do not let my failures as a comic lessen for one minute your enjoyment of one of the 20th (or any other) Century's greatest wits.



    MY FAVORITE DOUGLAS ADAMS QUOTES




    In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and been widely regarded as a bad move. [Assuming the Universe didn't just spring into existence completely from nothing, do you think whoever or whatever created the Universe ever just sits back and sees what's going on and says, "Hmm.....so, that happened."?]




    Life is wasted on the living. [Lately I've been semi-obsessed with that being dead means. What if it's nothing like we think/thought? We've all met people who had "near-death" experiences, but those people weren't actually dead. Not in any appreciable sense. Their brain never stopped working. I'd like to meet someone who's been dead for a year. Are they still in that box/urn? Did their spirits make it to afterlife? If so, does that make this world less important, or more? I feel an 8000 word musing forming in my belly, so let's just move on.]




    A common mistake that people make when trying to design something completely foolproof is to underestimate the ingenuity of complete fools. [I was going to write "Insert Bush joke here" but then I thought, too easy. I have to say, all the people who make "Bush is dumb" jokes realize they are just lashing out as a way to feel superior, right? It's like what Verbal Kint says about the Devil; the single greatest thing Bush ever did was make people think he wasn't worth taking seriously. And if he is that dumb, what does it say about you that he beat you twice??? (For the record, I'm not a Bush Hater per se. I hate all politicians equally.)]




    The difficulty with this conversation is that it's very different from most of the ones I've had of late. Which, as I explained, have mostly been with trees. [Even out of the context (of the book where this quote comes), it explains my life so well.....]




    For a moment, nothing happened.Then, after a second or so, nothing continued to happen. [I love his dry humor. This kind of passage is similar to a "Garden Path Sentence," where what we think is going on isn't, and when we come to the end we have reevaluate the sentence from the beginning.]




    The mere thought hadn't even begun to speculate about the merest possibility of crossing my mind. [You're not going to believe it, but this kind of escalating hyperbole is very Biblical. The first author of Isaiah used it well ("Holy Holy Holy" is actually an escalating adjective, not some early mention of the Trinity), and Jesus himself used this kind of sentence structure often. Who knew?]




    It is a well-known fact that those people who must want to rule people are, ipso facto, those least suited to do it... anyone who is capable of getting themselves made President should on no account be allowed to do the job
    . [A paraphrase of Groucho Marx, but so freaking true. Not the mother of all Catch-22s, but at least a nephew.]






    I'm spending a year dead for tax reasons. [I love the simplicity. When I was sixteen, and not yet fully understanding the relationship between working and drinking, I was at a Subway one Sunday night. Two guys in their late thirties stumbled in looking like something the cat leaves on the doorstep. One of them said, "You gonna call in sick tomorrow?" The other one replied, "Can't. Called in sick too many times. Hafta call in dead."]





    Space is big. You just won't believe how vastly, hugely, mind-bogglingly big it is. I mean, you may think it's a long way down the road to the drug store, but that's just peanuts to space. [There's a scientific concept called the Large Number Problem (I may have the term wrong; Google isn't working), that basically says that very large numbers are so impossible to put into context that people equate them with much smaller more manageable numbers. For example, if you truly understood the odds of the lottery, you would never play. However, most people see 350 million to 1 as 100 to 1; in other words, long odds but certainly possible. Space is the same way. Describing how big space is (especially if you include Dark Matter and Dark Energy), is so impossible to wrap your head around that it's almost not worth trying. Conversely, I think the longest distance in the universe is the several feet away your remote control is hiding when you're comfortable with your pillows and don't want to get up. By the way, not for nothing, but those lights in the picture aren't stars, they're galaxies, each with about 100 billion stars. Yeah.]




    I don't believe it. Prove it to me and I still won't believe it. [Man, if this doesn't describe partisan politics, nothing does. Scott Adams wrote once that we tend to give credence to evidence that confirms our prejudices, and discount evidence that contradicts it. So true. This is my main reason for not understanding those affiliated with a political party. How can you be so sure a party is right on a vast number of issues that you've joined their ranks as a member? What if they're wrong about stuff? What if you're wrong about stuff? How on Earth are you ever going to be persuaded and convinced when you have a membership card to the clubhouse? Sorry. I'll get off my soapbox.]




    It is a mistake to think you can solve any major problems just with potatoes. [What about potatoes and cheese? I'd like to think, if I'm not being too bold here, that Douglas Adams would have rather enjoyed my BLKF Theory.]




    He was a dreamer, a thinker, a speculative philosopher... or, as his wife would have it, an idiot. [Women of the former Hyperion Nation (not that there's not a Nation anymore, just that I don't call you that since Stephen Colbert stole it from me and as of yet haven't come up with a new....oh, never mind): Women Hoping to Bed and Wed Hyperion, hear (read) me well: this sentence will have to be your/my personal motto. Get used to it now. I'm good for many many many many things. Not a one of them is of any practical value.]




    He hoped and prayed that there wasn't an afterlife. Then he realized there was a contradiction involved here and merely hoped that there wasn't an afterlife
    . [The funniest part of the sentence (to me) is the sly dig at how compromised many atheists' motives are. (I said many, not all, so save your letters.) I rather enjoy tweaking atheists I know; not allowing them to say 'God Bless You' and so on.]




    Flying is learning how to throw yourself at the ground and miss. [I've said it before, and I'll say it again; I KNOW HOW TO FLY. Every time I dream about flying, I am not flying anew, but simply remembering how to fly. If only I could translate that to waking. I do know it's something similar to this. You jump up and kind of just don't come down. That's all I got right now, but one day I'll get it right.]




    You live and learn. At any rate, you live. [I feel like this should be tattooed somewhere on my body.]

Post Title

Douglas Adams


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/07/douglas-adams.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Scen omsider.

    Bonniers skånska utskott, Sydsvenskan, har under sommaren haft en artikelserie av den där typen som triggar igång saker hos anala frimärkssamlare till populärkulturkonsumenter: Scensommar - kulturskribenter resonerar kring sin favoritscen på film.

    Trots att jag försökte mejlsmörja Sydsvenskans kulturchef genom att smyga in låttitlar från hans ungdoms popband, Beagle, rapporterades kvoten vara fylld. Som tur är blir Internet aldrig fyllt. Så här ser det ut när jag försöker skriva kultursidesanpassat:
    Julafton 1983. Johansson vid spaningsroteln firar jul med sin ex-fru, deras gemensamma son, hennes nye man och färska kärleksbarn. Kalle Anka skickar ett syntetiskt gråkallt ljus över den udda familjen. Johansson har fått ett par bruna strumpor av sin före detta. Ingen annan än Bengt Feldreich har nåt att säja. Förgäves försöker Johansson smörja sonen med en gammal tungvrickarramsa. Sonen är betydligt mer intresserad av den enerverande hackspetten på djungefotograferingen.

    Det är svensk vardagsrealism av en art som blivit standard i svenska snutskildringar. I Bo Widerbergs ”Mannen från Mallorca” (1984) känns den fortfarande som en välkommen – om än smärtsam – inblick i den vardag den trötte spårhunden Johansson (Tomas von Brömssen) undviker. Det är ett privat elände i rakt nedstigande led från Martin Becks magsår. Med smutstvättsstapeln som växte sej en meter högre för varje Wallander-bok blev det en trött kliché.

    ”Mannen från Mallorca” är en svensk film noir med utgångspunkt i Leif GW Perssons debutroman ”Grisfesten”, som författaren fåfängt försökte hävda inte byggde på prostitutionshärvan runt justitieminister Lennart Geijer. Det är en film som lågmält berättar om smutsiga konspirationer på högsta maktnivå, och som metodiskt gör realismen till sitt byggmaterial.

    Bo Widerberg var en intuitiv regissör som lämnade ett spår av anekdoter där han drog fram. Hellre arbetande med maggropen än hjärnan som kompass blandade han friskt magplask och saltomortaler. ”Mannen från Mallorca” var hans comeback efter åtta års bortovaro betingad av arbetet med kostymfilmen ”Victoria”, ett projekt han borde dömt ut från början.

    Efterarbetet till ”Victoria” hade gnisslat från dag ett, särskilt samarbetet med den tyske filmproducenten som tretti år tidigare varit i cementbranschen och därför fick finna sej i Widerbergs officiella tillmälen ”cementfabrikör” och ”asfaltkokare”. Under år hade Widerberg och producenten – rent fysiskt – slitit filmen mellan sej och skjutit Cannes-premiären på framtiden (från 78 till 79 till – 87). Fejden tog sej direkt bisarra uttryck när Widerberg smugglade filmrullarna ur Västtyskland sen producenten förstöt hans film med ”dödseko” på ljudbandet och ”goebbelska förtexter”.

    För en gångs skull förstod Widerberg vad som var bäst för honom. Efter det dödbakade kostymspektaklet kastade han sej raklång in i stockholmskt gråslask och ett vardagsformat som bättre passade hans rastlöshet. Inga krinolinklänningar och solljus strilande genom omsorgsfulla håruppsättningar – nu kunde han istället hetsa upp Sven Wollter och von Brömssen på tricken till Akalla för lite spontanfilmning. Att kameran inte var med spelade i sammanhanget inget roll: ”filma ändå!” står så här i efterhand som ett widerbergskt credo.

    Med GW Persson-romanen som inspiratör snarare än karta fogade han scen till scen av lika spontana som knivskarpa vardagsdetaljer, uppblandad med romanens lika exakta snut- och rövarjargong (chefen för mordroteln – Ernst Günther – kallar spaningsroteln ”aphuset” och de resultathungriga spanarna ”målkåta” när dessa i jakten på justitieministern – ”JM” – ”sätter ett frimärke” på ett ”lyxluder”).

    För att berätta det osannolika – och sannolikt sanna – krävs att man håller sej hårt i verkligheten. ”Mannen från Mallorca” är nerdrösslad med samtidsmarkörer: i spaningsbilen käftar Johansson och Jarnebring om huruvida de ska stödja det ”internationella monopolkapitalet” McDonalds eller äta ”PLO-käk”.

    Jarnebring hänvisar till konsumenttest i Råd & rön, justitieministern tittar på Tecknade pärlor för vuxna (SVT:s slumpvist utspridda Tex Avery-program under åttitalet) och alkisen Olsson håller långa utläggningar om Ingo vs Eddie Machen och München-OS 74. Postrånet avbryts av ett luciatåg från närmsta dagis och krimmaren Rundberg (Tommy Johnsson) har en pärmgömma för Renat.

    Och så då det där julfirandet, som dyker upp från ingenstans i handlingen och träffar som en spark i mellangärdet. Tomas von Brömssen sitter med ytterrock på i soffan och katapultkastar sej upp när han hör det befriande tutandet från Jarnebrings bil på garageuppfarten: saved by the bell. Bort vardag med Föredettor och Nya Män, välkommen muggkaffe och distanserande kikare där man kan betrakta världen istället för att ta del av den. Johansson närmast skriker ”nej” när exfrun pliktskyldigast vill bjuda in Jarnebring på glögg.

    Men så rör sej den sexårige sonen – dessvärre Johan Widerbergs främsta insats på filmduken hittills – sidledes ut ur rummet. Med blicken fortfarande naglad vid julparaden hämtar han en dagismålad ljuslykta till fadern. Stolt placerar Johansson den på handskfacket i spaningsbilen, som ett bokstavligt ljus i mörkret. Jarnebring – som vet allt om kollegans depression utan att de nånsin pratat om den – berömmer livligt lyktan. Och i ett replikskifte till synes rensat från alla känsloyttringar, får hela spåret kring Johanssons skilsmässa sin bittra final:

    Jarnebring: Fick du strumpor också?
    Johansson: Ja… Nylon.

    ”Mannen från Mallorca” har alla de ingredienser som utmärkte film noir-genren i det uppgivna amerikanska fyrtitalet: korruptionen, våldet, dialogen, cynismen. Dessutom är den På Riktigt.

    Att den sen skapade en olycklig trend i alla svenska polisfilmer och teveserier efter den – att ständigt låta protagonisten formulera sensmoralen ”de höga herrarna kommer vi aldrig åt” – kan vi knappast lasta Widerberg för. Han hade omdömet att ringa in sin film med en subtilare ironi än så.Rånaren ovan spelas för övrigt av Rico Rönnbäck, för den lilla massan kanske mest känd för rollen som Rico Rönnbäck i Hej rymden.

Post Title

Scen omsider.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/07/scen-omsider.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

entry 128





















Post Title

entry 128


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/07/entry-128.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

entry 127

Post Title

entry 127


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/07/entry-127.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Songs of Change

    Many singers change their name when they hit the big time. Did you know (you might want to sit down for this) that Meat Loaf wasn't always called Meat Loaf? It's true. Some name changes make sense, while others.....

    Below we have the top 15 Singing Name Changes of all time, as well as some "Honorable Mentions." Enjoy



    THE TOP 15 PROFESSIONAL SINGERS' NAME CHANGES (TOP AS IN IT MAKES US LAUGH; NOT INTELLIGENT)




    #15 Clayton Holmes Grissom (Clay Aiken) - See, I was thinking he could have gone by Clay Holmes, and then his nickname could have been "Adobe"




    #14 Richard Melville Hall (Moby) - I included him only because I think it's cool how he got his stage name (from his Middle Name, in case you're slow)




    #13 Christina Ciminella (Wynona Judd) - I think "Ciminella" would make a great name for one of those fruity candles they sell at Bed, Bath and Bitches. Except I've actually smelled Wynona up close, so, you know: not so much





    #12 Chaim Witz (Gene Simmons) - If only because that's how he was known to "Loose Lois"




    #11 Declan MacManus (Elvis Costello) - I'm not hating on the idea of calling yourself Elvis (there is some precedent and all), but wouldn't Declan MacManus sound pretty cool too?




    #10 Cherilyn LaPierre (Cher) - Not really an interesting switch, but I've always wanted to know (By the way, say what you want about her, but in the picture above? She's 73.)




    #9 Vincent Furnier (Alice Cooper) - I'm not trying to question "The Coop," but who changes their name to a girls'? Also, if I knew him as a boy, every time Alice Cooper tried to make a joke, I would say, "You just keep gettingfurnier and furnier...."




    #8 Farrokh Bulsara (Freddie Mercury) - "We Will, We Will.....Farrokh You!"




    #7 Patricia Andrejewski (Pat Benatar) - Love may be a battlefield, but so would the fourth grade with that last name. (Not for nothing, but Pat has a smoking hot daughter named Haley who's also a singer.)





    #6 Toriano Jackson (Tito Jackson) - Not to be a hater, but again, I just gotta ask: how is "Toriano" not a way cooler name than Tito?




    #5 Arnold Dorsey (Englebert Humperdink) - You gotta admire the balls. He takes a perfectly fine singing name and throws caution to the wind, hoping for (I'm guessing) name recognition. There's something sexual about that name too.




    #4 Wladziu Valentino (Liberace) - Of all the guys who didn't need to change their names, Liberace has to top the list. Wladziu translates to "Vlad," and you're going to tell me that Vlad Valentino wouldn't set hearts fluttering? Wasn't that what he was going for? Hell; I'm thinking of changing my name to Vlad Valentino!




    #3 John Deutschendorf (John Denver) - Okay, here we see real need for a name change, as I don't think the good people who listen to country music would have accepted aDeutschendorf as one of their own. I'm curious, though, why he picked Denver. Being from West Virginia, I would have thought he'd go with Bob Wheeling. It's the sensible choice.




    #2 Walden Waldo Robert Cassotto (Bobby Darin) - He's named after half the Transcendentalist movement; kind of ironic how he ended up singing mostly fluff. In UNDER THE SEA I learned that Bobby Darin's mother was really his grandmother, and his sister was really his mother. With all that, what's a little name change?


    And the number one Famous Singer's Original Name is.....



    #1 Yorgos Panayiotou (George Michael) - I've been trying all morning; I cannot come up with an appropriate gay joke to close our list. So, with that in mind, sing with me, won't you? "....Wake me up, beforeYor-Go-Gos!"


    Honorable Mention (not so much because of the bizarre names, as because of the fame of the singers)
    Henry Rollins - Henry Garfield
    Tina Turner - Anna Mae Bullock
    Joni Mitchell - Roberta Anderson
    Joey Ramone - Jeffrey Hyman
    Axl Rose - William Bailey
    Rob Zombie - Robert Cummings
    Billy Ocean - Leslie Sebastian Charles
    Steven Tyler - Steven Tallarico
    Hank Williams - Hiram Williams
    Van Morrison - George Morrison
    Ja Rule - Jeffrey Atkins
    Tommy Ramone - Tom Erderlyi
    Iggy Pop - James Osterberg
    Pink - Alecia Moore
    Lou Reed - Louis Firbank
    Sade - Helen Adu
    Ice Cube - Oshea Jackson
    Nelly - Carnell Haynes
    Mama Cass - Ellen Cohen
    Fatboy Slim - Quentin Cook
    Sir Mix-A-Lot Anthony Ray
    Stevie Wonder - Steveland Morris
    Conway Twitty - Harold Jenkins
    Shania Twain - Eileen Edwards
    Bob Dylan - Robert Zimmerman
    Barry Manilow - Barry Pincus
    Elton John - Reginald Dwight
    Nikki Sixx - Franklin Ferrana
    Seal - Henry Samuel
    Marilyn Manson - Bruce Warner
    Vanilla Ice - Robert Van Winkle
    Meat Loaf - Marvin Lee Aday



Post Title

Songs of Change


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/07/songs-of-change.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

En maoist, en stalinist och Bellman.

    Samlingsalbumet med Bellman är den enda serierelaterade bok jag äger där Jan Myrdal skrivit förordet. Det är inte att undra på; Myrdals husblaska Folket i Bild/Kulturfront specialbeställde serien av Jan Lööf, förmodligen i syfte att skapa en yttrandefri, folkkulturell och antiimperialistisk originalserie (föreningen FiB/Kulturfront hade yttrandefrihet, folkkultur och antiimperialism som sin plattform).

    I den allra första sidan förekommer dessutom Mäster Myrdal himself (missvisande nog till höger i bilden). Han blev säkert smickrad även över den uppmärksamheten:Bellman är rolig att läsa även 2008. Dels för att de politiskt färgade skämten är ganska fyndiga fortfarande, och dels för att sidorna blir till en provkarta på allt som stavas sjuttital. Här förekommer tidstypisk arkitektur:Här förekommer tidstypisk teveunderhållning (avporträtterade är så klart Östen Warnerbring och Putte Wickman; bakom tevekameran springer programledaren Bosse Teddybjörn - dvs. Bo-Teddy Ladberg):Här förekommer tidstypiska diskussioner inom en tidstypiskt fragmentiserad vänster:Här förekommer tidstypiska diskussioner - och tidstypisk barnavård! - inom allmänvänstern:Här förekommer tidstypiska narkomaner:Här förekommer tidstypiska upplopp mellan revolutionärer och snutar:
    Och inte minst finns här tidstypisk underhållning så som den såg ut sen pornografin släppts fri:Jan Lööf hade tidigare blivit ovänner med sina syndikat när han stoppat in för många Castro-referenser i äventyrsserien Felix. Nu blev han ovän med FiBbarna för att han stoppade in för lite politik och var ideologiskt otydlig. Han gick rakryggad därifrån för att istället göra världens bästa bilderböcker och spela Janos i De Geer-Alexanderssons Tårtan.

    Efter att ha slentrianritats av diverse klåpare hamnade serien till slut i händerna på Hans Lind och Per Johannesson. Det är att svära i kyrkan, men jag hävdar att Linds seriesidor är åtskilligt skarpare än Lööfs - och det säjer jag inte bara för att jag råkar vara hans systerson.

    Sidorna tar lika metodiskt upp den ena aktuella samhällsfrågan efter den andra - hormoslyrbesprutningen av banvallarna, reklammuzak på snabbköpen, bingo, arbetsmiljön - och bilderna är proppade av fyndigheter och sidoskämt. Den glöggdrickande polisen är så klart ett porträtt av Sigge Fürst, känd som konstapel Björk i Kalle Blomkvist-filmerna:Kapitalisterna är förstås lika parodiskt onda som Krösus Sork, men i sarkasmerna mot skyddsombud och arbetsplatsdemokrati finns åtminstone inspiration:Interiörerna från tidningen Vänt i häcken andas av samma slags bonnieropportuna sjuttital som Jan Guillou (jämte Myrdal den mest namnkunige FiBbaren) angrep i "Det stora avslöjandet", veterligt hans enda läsbara bok med fantastiska skildringar från hans tid på Den Andra Fibban (dvs. FiB/Aktuellt).Det står en sky av undertröjor, mässingssmycken, mockabrallor utan nån kalsong, mycket hår, hög musik, flimmer och ett jävla hålligång om bilderna. Samma insmickrande folkhemskhet som byggde Stikkan Anderssons image. Som soundtrack kan man tänka sej dansband som ser ut så här.

    I serien får de utsända journalisterna - som själva gissningsvis frekventerar hak som Vickan och Alexandra - visa sina aningslöshet gentemot Det Riktiga Folket och dess referensramar:Då och då kan vi påminna oss om att sjuttitalet inte bara var medelklassvänster, Clabbe af Geijerstam och öststatssåssar. Då som nu fanns fascistoida grupperingar - ett käckt gäng som hette Demokratisk Allians gjorde det till en sport att störa vietnamdemonstrationer - och ett starkt motstånd mot de afrikanska ländernas samtida frihetskamp:Och långt innan FRA och IPRED fanns LTO och IB - åsiktsövergrepp, åsiktsregistrering, åsiktsrepression - som upprörde lika mycket då som nu: Jag har ingen aning om hur man får tag på Bellman-albumet nuförtiden - förhoppningsvis kommer Lööfs sidor att ingå i Kartagos pågående Jan Lööf-återutgivning - men för den som råkar snubbla på det är det en vettig investering. Givetvis inte ekonomiskt. Ingen som nånsin har haft nåt med FiB/Kulturfront att göra är det minsta intresserad av pengar.

Post Title

En maoist, en stalinist och Bellman.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/07/en-maoist-en-stalinist-och-bellman.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Popular Posts

My Blog List

Blog Archive