Det ska erkännas att fotoboksserien om Charlotta inte är särskilt proggig, inte om man tänker i termer av politik eller flum. Men det är väldigt sjuttital: svartvitt, pedagogiskt, något förnumstigt och hysteriskt tätt med binde-streck.
Serien följer Charlotta under fem dagar. På tisdagen besöker hon opåkallat en gammal man på pensionärshemmet, och på torsdag går hon ut med familjens jycke. Det finns egentligen inte så mycket att säja om det, bortsett från somliga ordval som sticker ut i präktigheten. Och nej, jag tänker inte på "snosa".