Som vi tidigare konstaterat här på bloggen, så knullades det en jäkla massa på sjuttitalet. Det fanns också ett starkt behov hos denna generation knullare att berätta för sina barn om vad de gjorde och varför, antagligen som en reaktion på att deras egna föräldrar fabulerat om storkar och tänkt på imperiet.
I "Filip frågar" och "Per Ida & Minimum" fick därför sexti- och sjuttitalister lära sej diverse matnyttigheter (t.ex. att pappas snopp blir stor och står rakt ut och att slidan kan tänjas ut som en gummisnodd). I Danmark var man förstås ännu öppnare och frigjordare och körde hippiebil till BB, där glada läkare drog glada barn ur kussen.
"Mummel - en ny människa" från 1970 skildrar i svartvita foton ett tidstypiskt föräldraskap: först spelar mamma tvärflöjt medan pappa skriver maskin, därefter växer barnet i mammas mage och sen går hela familjen ut och demonstrerar.
Och givetvis avslutas det proggenligt med att föräldrarna hookar upp med några andra glada blomsterbarn:
Engelska "Hur jag blev till" (översatt till svenska av Lars Ardelius och hans dotter - no further comments) gör vällustigt samlagsreklam för vetgiriga telningar:
När mannen och kvinnan guppat på så länge att man tror de håller på att spricka - så gör de det, nästan! Plötsligt slutar allting, både för mannen och kvinnan, i en enda stor och ljuvlig skälvade skakning, som kallas orgasm.
Det var m.a.o. så fruktansvärt frigjort att min egen generation egentligen borde ha blivit frigid av ren revoltreflex, men nånstans måste man väl rimligen dra gränsen för upproret.
Därför är det intressant att läsa en kristen så-blev-du-till-bok från 1975: "Mamma berättar för Jonte" (Anna-Stina Hanson, Verbum förlag). Där nämns nämligen inte samlaget alls. Där finns "ett pappafrö och ett mammaägg" som växer i mammas mage, men hur det kommer dit får lilla Jonte aldrig veta.
Däremot får han veta vem som står bakom hela processen:
- Det är barn man vill ha, sa hon. Man kan inte veta, om det blir pojke eller flicka, så vi var väldigt nyfikna. Bara Gud visste det.
- Gud vet allt, sa Jonte.
Sen får vi - och Jonte - som hastigast veta att "när du trängde dig ut ur mammas mage, var det inte så lätt". I övrigt verkar könsdelar och kroppsöppningar spela väldigt liten roll för barnets blivande.
Vad som dock spelar roll, och som sex av bokens sjutton sidor text kretsar kring, och som rimligen får säjas vara viktigare än själva konceptionen eller förlossningen, är - dopet:
- Vi ville göra som Jesus har sagt, lägga dig i Guds starka och goda händer, sa mamma, och så bad vi Gud hjälpa och skydda dig alla dagar.
Historien om hur mamma berättar för Jonte om hur han blev till i allmänhet och döptes i synnerhet, slutar stilenligt:
- Får jag tända ljuset, ropade Jonte, och snodde runt ett varv som om det skulle finnas en tändsticka inom räckhåll. Det var aftonbönsljuset, han menade.
- Nej, ikväll skall vi tända ett annat ljus, sa mamma, och tog fram ett stort vitt ljus och satte det på bordet.
- Det är Jontes dopljus, sa hon, det fick du i kyrkan, när du döptes och det skall vi tända till aftonbönen ikväll. Det är Jontes dopdag i dag. Det är precis fem år sedan du var i kyrkan första gången.
- Och nu är jag så stor, att jag kan gå till söndagsskolan alldeles själv, sa Jonte.
På nåt vis vill jag ändå försvara den här boken. Bortsett från det skitjobbiga i att hela texten är satt med versaler, så är den ganska ödmjuk och fundersam i tonen. Men nog verkar det ha varit roligare några kvarter därifrån, där proggmaffian kom i underbara orgasmer och snopparna stod rakt ut.
I "Filip frågar" och "Per Ida & Minimum" fick därför sexti- och sjuttitalister lära sej diverse matnyttigheter (t.ex. att pappas snopp blir stor och står rakt ut och att slidan kan tänjas ut som en gummisnodd). I Danmark var man förstås ännu öppnare och frigjordare och körde hippiebil till BB, där glada läkare drog glada barn ur kussen.
"Mummel - en ny människa" från 1970 skildrar i svartvita foton ett tidstypiskt föräldraskap: först spelar mamma tvärflöjt medan pappa skriver maskin, därefter växer barnet i mammas mage och sen går hela familjen ut och demonstrerar.
Och givetvis avslutas det proggenligt med att föräldrarna hookar upp med några andra glada blomsterbarn:
Engelska "Hur jag blev till" (översatt till svenska av Lars Ardelius och hans dotter - no further comments) gör vällustigt samlagsreklam för vetgiriga telningar:
När mannen och kvinnan guppat på så länge att man tror de håller på att spricka - så gör de det, nästan! Plötsligt slutar allting, både för mannen och kvinnan, i en enda stor och ljuvlig skälvade skakning, som kallas orgasm.
Det var m.a.o. så fruktansvärt frigjort att min egen generation egentligen borde ha blivit frigid av ren revoltreflex, men nånstans måste man väl rimligen dra gränsen för upproret.
Därför är det intressant att läsa en kristen så-blev-du-till-bok från 1975: "Mamma berättar för Jonte" (Anna-Stina Hanson, Verbum förlag). Där nämns nämligen inte samlaget alls. Där finns "ett pappafrö och ett mammaägg" som växer i mammas mage, men hur det kommer dit får lilla Jonte aldrig veta.
Däremot får han veta vem som står bakom hela processen:
- Det är barn man vill ha, sa hon. Man kan inte veta, om det blir pojke eller flicka, så vi var väldigt nyfikna. Bara Gud visste det.
- Gud vet allt, sa Jonte.
Sen får vi - och Jonte - som hastigast veta att "när du trängde dig ut ur mammas mage, var det inte så lätt". I övrigt verkar könsdelar och kroppsöppningar spela väldigt liten roll för barnets blivande.
Vad som dock spelar roll, och som sex av bokens sjutton sidor text kretsar kring, och som rimligen får säjas vara viktigare än själva konceptionen eller förlossningen, är - dopet:
- Vi ville göra som Jesus har sagt, lägga dig i Guds starka och goda händer, sa mamma, och så bad vi Gud hjälpa och skydda dig alla dagar.
Historien om hur mamma berättar för Jonte om hur han blev till i allmänhet och döptes i synnerhet, slutar stilenligt:
- Får jag tända ljuset, ropade Jonte, och snodde runt ett varv som om det skulle finnas en tändsticka inom räckhåll. Det var aftonbönsljuset, han menade.
- Nej, ikväll skall vi tända ett annat ljus, sa mamma, och tog fram ett stort vitt ljus och satte det på bordet.
- Det är Jontes dopljus, sa hon, det fick du i kyrkan, när du döptes och det skall vi tända till aftonbönen ikväll. Det är Jontes dopdag i dag. Det är precis fem år sedan du var i kyrkan första gången.
- Och nu är jag så stor, att jag kan gå till söndagsskolan alldeles själv, sa Jonte.
På nåt vis vill jag ändå försvara den här boken. Bortsett från det skitjobbiga i att hela texten är satt med versaler, så är den ganska ödmjuk och fundersam i tonen. Men nog verkar det ha varit roligare några kvarter därifrån, där proggmaffian kom i underbara orgasmer och snopparna stod rakt ut.
Post Title
→Kristna barnböcker del 4: Mamma berättar för Jonte.
Post URL
→https://aciksexygirls.blogspot.com/2009/09/kristna-barnbocker-del-4-mamma-berattar.html
Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection
