En Bellmanhistoria.

    I senaste numret av Populär Historia citeras ur ett samtida vittnesmål om Carl Michael Bellmans sista (beskrivna) föreställning 1794. Skalden säjs ha gett ett förvirrat intryck - tankarna går till Per Oscarsson - och förefallit apatisk. Han inledde lite odramaturgiskt med att sjunga en mycket sorglig visa om Gustav III:s ryska krig, som fick publiken att falla i gråt över stupade män och en död fjollig monark.

    Efter en stund kom nån på den briljanta idén att hälla i Bellman brännvin, varpå han snart sprallade upp sej och började härma diverse blåsinstrument och hojta random fraser på tyska som i the good old days. Publiken? Såg de patetiken i en slagen man? Såg de att kruset var en krycka och att Bellman bokstavligen sjöng på sista versen? Nej för håken - de skrattade "mer än de orkade".

    Det som fascinerar mej mest är dock att ögonvittnet beskriver Bellmans "besynnerliga" klädsel: svartgrönrandig frack, gula strumpor och ansiktspuder. Och visst, jag hade hellre blivit påsatt av min grannes schäfer än visat mej offentligt i nåt så bisarrt, och visst luktar det skenande galenskap och Peter Siepen om vartannat. Men rimligen såg killen som kallade Bellmans paltor besynnerliga själv ut ungefär så här:Och då kan man ju fundera på om det kom från rätt röv.

Post Title

En Bellmanhistoria.


Post URL

https://aciksexygirls.blogspot.com/2009/03/en-bellmanhistoria.html


Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection

Popular Posts

My Blog List

Blog Archive