Filmer kan så klart betyda olika saker för olika människor. I Hollywood ville producenter under tio års tid inte satsa en cent på Gökboet eftersom det inte gått illa för en tidigare dårhusfilm. För dessa producenter handlade Gökboet kort och gott om ett dårhus. Andra människor har hittat större djup i just den historien.
Clint Eastwoods ”Million dollar baby” är för många en film om boxning. Det tog lång tid för mej att förstå det. Jag tittade förvånat på andra som sett den och som pratade om mellanvikt hit och jabbande dit. Jag noterade knappt att man boxades i filmen.
För mej handlade ”Million dollar baby” om Clint Eastwoods höga byxor. Höga byxor som en symbol för a) begynnande ålderdom, b) taskig klädsmak och c) byxor som sitter alldeles för högt uppe på kroppen. Jag uppfattade allt som skedde mellan Clints olika entréer i uppvevade slacks som ren utfyllnad.Vad motiverar jag då denna syn med? Ja, för det första det faktum att Clint Eastwood har väldigt höga byxor. Byxor som i princip trotsar naturlagarna. För det andra Morgan Freemans allestädes närvarande voice-over – i fri tolkning:
Frankie Dunn var en märklig man. Ingen visste så mycket som han om att ha byxorna uppe på magen. Frankie brukade säja att höga byxor är onaturligt. För allting i det är bakvänt. Byxorna vill sitta runt midjan, du drar ändå inte upp till dom midjan. Omvärlden vill att du ska dra ner dom till midjan, du låter dom ändå sitta i brösthöjd. Istället för att springa bort från fulheten, som en normal människa skulle göra, så går du rakt mot den.
Frankie Dunn visste allt om att bära byxorna för högt. Han kunde alla knepen. Han visste hur man spände ut bröstkorgen och drog upp axlarna för att byxorna skulle stanna långt upp på överkroppen. Han kunde dra åt bältet runt halsen för att försäkra sej om att byxorna absolut inte skulle flytta ner till höfterna.
Frankie Dunn hade varit överallt i världen med byxorna i armhålehöjd. Han hade haft manchesterbyxor upp till axlarna i Arizona, han hade haft gabardinbyxor upp till hakan i Seattle, han hade haft ballongbyxor och motivjeans och kamouflageshorts så dom till och med täckte munnen i New Jersey. I hela Staterna fanns det ingen klubb för gubbar med till synes för korta överkroppar som han inte varit på. En gång drog han till och med byxorna över huvet så bara kalufsen stack upp.
Finns det magi i att ha byxorna högt uppe, så är det magin bortom nickelallergiska eksem på bröstkorgen, hoppressade testiklar och meterlånga gylfar. Det är magin i att riskera allting för en dröm som ingen utom du själv ser. Eller ja, alla ser den ju, men ingen kan förstå den.
Clint Eastwoods ”Million dollar baby” är för många en film om boxning. Det tog lång tid för mej att förstå det. Jag tittade förvånat på andra som sett den och som pratade om mellanvikt hit och jabbande dit. Jag noterade knappt att man boxades i filmen.
För mej handlade ”Million dollar baby” om Clint Eastwoods höga byxor. Höga byxor som en symbol för a) begynnande ålderdom, b) taskig klädsmak och c) byxor som sitter alldeles för högt uppe på kroppen. Jag uppfattade allt som skedde mellan Clints olika entréer i uppvevade slacks som ren utfyllnad.Vad motiverar jag då denna syn med? Ja, för det första det faktum att Clint Eastwood har väldigt höga byxor. Byxor som i princip trotsar naturlagarna. För det andra Morgan Freemans allestädes närvarande voice-over – i fri tolkning:
Frankie Dunn var en märklig man. Ingen visste så mycket som han om att ha byxorna uppe på magen. Frankie brukade säja att höga byxor är onaturligt. För allting i det är bakvänt. Byxorna vill sitta runt midjan, du drar ändå inte upp till dom midjan. Omvärlden vill att du ska dra ner dom till midjan, du låter dom ändå sitta i brösthöjd. Istället för att springa bort från fulheten, som en normal människa skulle göra, så går du rakt mot den.
Frankie Dunn visste allt om att bära byxorna för högt. Han kunde alla knepen. Han visste hur man spände ut bröstkorgen och drog upp axlarna för att byxorna skulle stanna långt upp på överkroppen. Han kunde dra åt bältet runt halsen för att försäkra sej om att byxorna absolut inte skulle flytta ner till höfterna.
Frankie Dunn hade varit överallt i världen med byxorna i armhålehöjd. Han hade haft manchesterbyxor upp till axlarna i Arizona, han hade haft gabardinbyxor upp till hakan i Seattle, han hade haft ballongbyxor och motivjeans och kamouflageshorts så dom till och med täckte munnen i New Jersey. I hela Staterna fanns det ingen klubb för gubbar med till synes för korta överkroppar som han inte varit på. En gång drog han till och med byxorna över huvet så bara kalufsen stack upp.
Finns det magi i att ha byxorna högt uppe, så är det magin bortom nickelallergiska eksem på bröstkorgen, hoppressade testiklar och meterlånga gylfar. Det är magin i att riskera allting för en dröm som ingen utom du själv ser. Eller ja, alla ser den ju, men ingen kan förstå den.
Post Title
→One dollar herrmode.
Post URL
→https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/08/one-dollar-herrmode.html
Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection
