Det är nåt med kombinationen inställsamhet och finurlighet som får töntometern att gå i topp. Radarparet
Ulf & Kicke – festtraktörer med passerkort till varenda svensk kändis utan självaktning – tog sej under nittitalet hem till diverse skådisar och politiker – och oproportionerligt många glaskonstnärer – för att traktera fest och slicka stjärt.
Detta resulterade i tre löjligt dyra kokböcker, där "Gästabud" är dyrast och löjligast. Töntiga foton konkurrerar med töntiga rubriker om uppmärksamheten. Själva recepten försvinner ärligt talat i mängden.
Gamle fängelsechefen
AnnBritt Grünewald poserar med sin man – som hon av allt att döma hittat innanför murarna – och Ulf & Kicke (alternativt deras spökskrivare) sätter rubriken ”AnnBritt fängslar alla med sin mat".
Hemma hos talman
Birgitta Dahl och hennes man är rubriken satt på förhand: ”Birgitta Dahl har
Enn Kokk i köket”. Man har en stark känsla av att Ulf & Kicke (och deras spökskrivare) tagit sej hem till Birgitta och Enn bara för den rubrikens skull. Och, givetvis, för att få sola sej i glansen från människor som gjort nåt ordentligt med sina liv.
Hos tevemeteorologen
Per Holmgren är rubriken naturligtvis ”Hur ser middagsprognosen ut, Per?”. Hos Rederiet-”stjärnan”
Bengt Bauler heter det ”Från Rederiet till skafferiet”.
Sanna Nielsen bjuder på kycklingpasta och får rubriken ”Sannas pasta smakar fågel”.
Och kopplingen hockeymål – matmål är Ulf & Kicke (och spökskrivaren) så nöjda med att de använder den både på
Mats Näslund (”Mats Näslund ordnar målet”) och en hockey-VM-låt-kompositör
Peter Karlsson (”Han glider in med ett festligt mål”).
Och för den som undrar – visst får Millesgårdens chef
Staffan Carlén rubriken ”Mat – ingen konst för museichefen!”
Hos paret
August –
Bille och
Pernilla – får man inte till nån vidare rubrik (”Julmiddag hos Bille och Pernilla” är inte så kul tycker jag, däremot är rätten ”Den goda viljans köttbullar” så knäpp att jag fnissar till). Det här besöket ska främst apostroferas för att man lyckats få den något pretentiöse Bille August att knäppa upp så till den milda grad att han ser riktigt bäng ut.
Hos glaskonstnären
Martti Rytkönen är inte rubriken heller särskilt finurlig (”Vad är vatruska och karjalanp …?” är mest förbryllande), men se så festligt glaskonstnären poserar med en cocktailtomat! Vem har sagt att glaskonstnärer måste vara ena skitnödiga uppblåsta typer bara för att de sysslar med glas och kallar det konst?
Festligast av alla i boken är hockeybasen
Rickard Fagerlund, som dels ikläder sej festlig hockeymundering och står beredd med brandspruta när kompisen lagar mat, dels har en kompis med ett förkläde med uppmaningen ”Tacka mig inte – DISKA!”. Så kul har man det inom hockeyn.
Och ja, rubriken lyder ”Ishockeybasen är offside vid spisen”.
.jpg)
