Kära mor och far,
hoppas allt är bra. För egen del är det okej. Prostatan håller sej i schack.
På dagarna är jag med barnen, skriver färdigt min bok om proggiga barnböcker och sammanställer allt material till det där quizprogrammet jag är inblandad i.
På nätterna slåss jag med minstingen, som vill ha mjölk trots att hans mor rest till New York med själva förpackningarna.
På övrig tid har jag nu äntligen tagit tag i Lill-Babs memoarer.
Jag har ju bläddrat i dem förut, som ni kanske minns, men nu läser jag dem för första gången från pärm till pärm. Det är en rätt underlig bok, skriven som i ett medvetandeflöde, där en anekdot glider över i en annan utan att man riktigt fick höra poängen på den första. Mycket riktigt är det Anna Wahlgren som är spökskrivare, så jag förutsätter att alltihop är nertecknat under ett enda långt rödvinsrus.
Anna W väljer förresten att presentera sej med den här bilden på omslaget:
Annars är det mest frapperande hur Lill-Babs gång på gång understryker hur pryd och oskuldsfull hon är, samtidigt som alla hennes anekdoter och resonemang till slut kommer in på det kroppsliga (här kan det ju vara Wahlgren som valt ut snaskigheterna). Hon stannar upp i berättandet bara för att återge en ganska flasig anekdot om tre norrlandsbönder som inte hittar nåt "horhus" utan istället köper en uppblåsbar Barbara.
Slutpoängen är att den tredje kommer ut ur rummet "redan efter 20 sekunder":
- Men vad nu då? sa de andra. Kommer du allaredan?
- Jaa ... Jag bet'na i tissen, och då pruttade hon och flög ut genom fönstret!
En annan gång går Lill-Babs till gynekologen och får veta att hon har gonorré. En annan gång åker hon sovkupé med en okänd dam som säjer:
Och så ska du veta att det inte gör någonting om du fiser, för det gör jag också!
Sen kommer lite gnäll på hur svårt det är att anställa en barnflicka i sosse-Sverige och en liten harang mot facket. Den slutar lite oväntat:
Facket i all ära, och jag är den första att prisa de välsignelser fackföreningsarbetet medfört för så oerhört många, som arbetet under omänskliga förhållanden. Men ibland, när jag tycker att facket sätter käppar i hjulen, frågar jag mig vilka det är till för: gatflickorna och deras torskar? Det heter ju FUCKförening!
Då blir jag på det humöret.
Sen handlar det ganska mycket om hur Lill-Babs, som för att bevisa hur ödmjuk hon är, återger det ena citatet efter det andra från olika prominenta män (Lars Forssell, Quincy Jones, Sven-Bertil Taube) som har sagt åt henne att vara stolt över hur bra hon är. Och väldigt mycket om hur hon städar och tvättar sina manliga medmusikanters kalsingar.
Nä, nu vaknar lillkillen från middagsvilan. Vi ses till pingst som vanligt.
Sonen.
hoppas allt är bra. För egen del är det okej. Prostatan håller sej i schack.
På dagarna är jag med barnen, skriver färdigt min bok om proggiga barnböcker och sammanställer allt material till det där quizprogrammet jag är inblandad i.
På nätterna slåss jag med minstingen, som vill ha mjölk trots att hans mor rest till New York med själva förpackningarna.
På övrig tid har jag nu äntligen tagit tag i Lill-Babs memoarer.
Jag har ju bläddrat i dem förut, som ni kanske minns, men nu läser jag dem för första gången från pärm till pärm. Det är en rätt underlig bok, skriven som i ett medvetandeflöde, där en anekdot glider över i en annan utan att man riktigt fick höra poängen på den första. Mycket riktigt är det Anna Wahlgren som är spökskrivare, så jag förutsätter att alltihop är nertecknat under ett enda långt rödvinsrus.Anna W väljer förresten att presentera sej med den här bilden på omslaget:
Annars är det mest frapperande hur Lill-Babs gång på gång understryker hur pryd och oskuldsfull hon är, samtidigt som alla hennes anekdoter och resonemang till slut kommer in på det kroppsliga (här kan det ju vara Wahlgren som valt ut snaskigheterna). Hon stannar upp i berättandet bara för att återge en ganska flasig anekdot om tre norrlandsbönder som inte hittar nåt "horhus" utan istället köper en uppblåsbar Barbara.Slutpoängen är att den tredje kommer ut ur rummet "redan efter 20 sekunder":
- Men vad nu då? sa de andra. Kommer du allaredan?
- Jaa ... Jag bet'na i tissen, och då pruttade hon och flög ut genom fönstret!
En annan gång går Lill-Babs till gynekologen och får veta att hon har gonorré. En annan gång åker hon sovkupé med en okänd dam som säjer:
Och så ska du veta att det inte gör någonting om du fiser, för det gör jag också!
Sen kommer lite gnäll på hur svårt det är att anställa en barnflicka i sosse-Sverige och en liten harang mot facket. Den slutar lite oväntat:
Facket i all ära, och jag är den första att prisa de välsignelser fackföreningsarbetet medfört för så oerhört många, som arbetet under omänskliga förhållanden. Men ibland, när jag tycker att facket sätter käppar i hjulen, frågar jag mig vilka det är till för: gatflickorna och deras torskar? Det heter ju FUCKförening!
Då blir jag på det humöret.
Sen handlar det ganska mycket om hur Lill-Babs, som för att bevisa hur ödmjuk hon är, återger det ena citatet efter det andra från olika prominenta män (Lars Forssell, Quincy Jones, Sven-Bertil Taube) som har sagt åt henne att vara stolt över hur bra hon är. Och väldigt mycket om hur hon städar och tvättar sina manliga medmusikanters kalsingar.
Nä, nu vaknar lillkillen från middagsvilan. Vi ses till pingst som vanligt.
Sonen.
Post Title
→Öppet brev.
Post URL
→https://aciksexygirls.blogspot.com/2010/05/oppet-brev.html
Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection
