Föreningen Verdandis första utgåva 1970 hette Sprätten satt på toaletten. Den skrevs och tecknades av Annika Elmqvist, något senare en av förgrundsfigurerna när föreningen Ordfront grundades.
Idén med den här boken är att locka barnen till samhällsmedvetenhet och samhällsnytta genom att flirta med deras förmodade koprofili. Många barnböcker med en tendens - och många böcker ö h t - utgår från idén att gömma penicillinet i äppelmoset.
Penicillinet i det här fallet är insikten om att kapitalismen förstör miljön, äppelmoset är avföring.
Dramaturiskt följer boken de klassiska - både ur aristotelsk och proggig synvinkel - grundprinciperna. Den börjar med ett anslag, etablerandet av en situation:
Sprätten upptäcker hur kul det är att kladda och beslutar sej raskt för att fortsätta i skala 1:100:
Och genom att släppa ut skit i vattnet blir Sprätten tydligen så välbärgad att han har råd med chaufför, biltelefon, husa och ett gods med namnet Sprättefrid:
Sen väljer författaren att referera problemet istället för att gestalta det. Det är inget man råds till på landets författarskolor, men undantag måste kunna göras när budskapet är angeläget:
Resultatet av Sprättens besinningslösa nersmutsning blir påtagligt (notera att om man har ett Angeläget Budskap behöver man Inga Ordentliga Rim - jfr Mikael Wiehe):
Som sagt var:
Och så vänder sej en i den dunkla massan Folket - likt kören hos de grekiska tragöderna - direkt mot läsaren för att förklara problemet:
Sjuttitalet var en svartvit tid (diagnos: borderline), och precis som det fanns Ett Problem (Kapitalism) fanns det på samma självklara sätt En Bot (Folkets Resning):
Så framstår Sprätten i all sin patetiska kapitalistiska ynklighet. Och så används begreppet "reningsverk" för första gången i en barnbok:
Och så understryks för barnen en gång till hur sprättig Sprätten är:
Med Mäster Wiehes ord:
Folken ska segra
De kan inte besegras
och de som var förnedrade
blir segrare till slut:
Ja, och sen blir allting bra:
Jag har kritiserats i kommentarfältet för att beskriva dessa gamla utgåvor från en svunnen tid med sarkasm.
Min hållning är inte nyliberalens (jag är beredd att regelbundet kamma mjället ur Jan Myrdals mustasch för att slippa kallas nyliberal) utan ironikerns. Jag rotar bara runt i min egen uppväxt och försöker förstå varför jag å ena sidan vill tro att allt ska vara så enkelt, å andra sidan protesterar mot tanken på att det är det.
För om lösningarna och sanningarna nu var så enkla som de snälla tanterna utan behå och farbröderna i mysdress hävdade - varför är det fortfarande lika smutsigt i vattnet? Vem lurade de? Oss eller sej själva?
Post Title
→Proggiga barnböcker del 10: Sprätten satt på toaletten.
Post URL
→https://aciksexygirls.blogspot.com/2008/03/proggiga-barnbocker-del-10-spratten.html
Visit Acik Sexy Girls for Daily Updated Wedding Dresses Collection
