
Titta noga till vänster på bilden och se hur en riktigt enfaldig sätesmuskulatur ser ut.
1968 kom "Jag är nyfiken - blå". Regissören
Vilgot Sjöman ville spränga sina egna puritanska tabun och tyckte gott att
Lena Nyman kunde få spränga dem åt honom.
Det var antagligen inte särskilt lätt att vara Lena Nyman under de där åren. Hon exponerades i filmen under eget namn som en karikatyr av sej själv, Vilgot Sjöman och en jobbig ung människa med samhällsförändrarambitioner. Folk valde gärna att uppfatta materialet som dokumentärt.
Och eftersom Nyman var naken på bild tog sej folk rätten att ringa upp henne och upplysa att hon var prostituerad.
Nåt slags kulmen vad gäller bristande skam och heder uppstod när
Artur Lundkvist (vid tillfället 62), välsedd akademiiiiledamot och författare, och
Nils Beyer (65), kritiker på Arbetet, var för sej valde att recensera Lena Nymans 22-åriga kropp.
Artur Lundkvist skrev i Se bl.a. att "hon är bättre med kläderna på. Man får nästan avsmak för henne när hon är naken".
... den här texten har en fortsättning. Läs mer i boken "Människor det varit synd om".