Hellsing gillar ord, ord som rimmar, ord som påminner om andra ord, ord som går att vrida och vända tills betydelsen imploderat. I sovstaden sover alla, i sjöstaden står husen under vatten. Kråkor skriver kråkfötter och bor i kråkvinkelvillor. Kvitt samma om barnen är med på dubbeltydigheten, orden smakar gott i munnen och stimulerar fantasin.
Hans böcker bröt en gång mot det puttenuttiga sagoidealet i barnlitteraturen. Han skrev i presens om saker som barn hade runt omkring sej ("Drottning Juliana/ åker tunnelbana") och presenterade vad som uppfattades som en Revolutionerande Syn på barn:
Det var ganska enkla tankar, att lyckliga barn är mindre bråkiga (Hellsing, 2008).
Han var också av den absoluta uppfattningen att man både kan visa nakendansöser och rabbla spritsorter ("Sjörövarbok") och göra stillsamt filosofiska dikter om bananers syn på efter-livet ("Bananbok") i böcker för barn. Allt detta gör att man så klart borde ha nytryckt hans produktion vartenda år sen de kom ut.
Och som alltid när man bläddrar i böcker från förr-i-tiden slås man av hur synen på att inhalera skitgiftig rök bland barn har ändrats:
Illustratör här är Stig Lindberg, sedermera vår meste porslinsdesigner. Även barn har rätt till kvalitet. Och uppenbarligen även tobak.